Theos trots går utanför det mesta, har inte varit med om något liknande tidigare. Varken med mina egna barn, småsyskon, kusiner eller kompisars barn. Han sätter sig på tvären i precis allt. Och rejält också. Han tom trotsar ut sig själv, saker han faktiskt vill göra men sätter sig på tvären liksom bara för att. Och inget hjälper! Pedagogiska förmaningar, hot eller mutor kvittar lika. Det enda som ger resultat är när man tappar tålamodet totalt, då gråter han och säger förlåt, jag älskar dig. Och så kramas vi och ska gå vidare men då ska han minsann inte alls följa med...
Fast nu är jag ju ganska positivt lagd, så jag väljer att tolka detta trotsande som att han är ett väldigt tryggt barn som vågar sätta sig upp så mot sina föräldrar. Fast jag har mina stunder när jag undrar hur jag ska kunna göra honom lite mer osäker... ;-)
Och sen har vi tjötröven Ludvig. ;-) Han har en obetalbar förmåga att tjata hål i huvudet på vem som helst som råkar befinna sig i hans närhet. Han har åsikter och "kunskaper" om precis allt, från daggmaskars anatomi, via World of Warcraft till kärnfysik och delar glatt och högljutt med sig av detta.
Sen att det dessutom inte riktigt är hans grej att vara finkänslig gör ju att tjatet hamnar i en annan dimension...
Ludvig sparar pengar för att köpa en egen speldator och han har nu fått ihop en ganska rejäl summa. Då ville han att vi skulle följa med och kolla på lite olika datorer. Vi haffade en säljare på Expert och Ludvig förklarade läget. Säljaren visar på den billigaste datorn som funkar att spela på men då fattas det ett par tusen för honom. Då kläcker han kommentaren: "Jamen då kan väl du lägga till det som fattas, Labbe!"
Vi gick vidare för att köpa ett nytt örhänge till Theo, hans första riktiga sen han tog hål. När vi tittade på de olika alternativen på Guldfynd så hittade Ludvig ett örhänge han ville ha som bara kostade 50 kr. Jag tyckte att han hade så många så om han ville ha det så fick han betala det själv. "Men Jag sparar ju pengarna till datorn, jag vill inte lägga dem på sådana onödiga grejer..." Vad säger man??
Mitt positiva sinnelag säger mig att gossen är smart och ekonomisk... ;-)
Men Allumsbesöket blev ändå trevligt och vi fick en hel del uträttat, bara Labbes julklappsskjorta som inte fanns i större storlekar. Men Mollys päls var klar hos kemtvätten, vi hittade en jättebra present till Sebastian som han ska få på sitt Bushuskalas i morgon, vi hittade också en perfekt guldring till Theos öra, på rea dessutom, jag träffade en av mina favvofamiljer från simskolan, lilla Rebecka (fast hon såg allt lite fundersam ut, kände väl inte igen fröken med kläder på ;-)) och så åt vi sushi!
Tacos stod på menyn från Middagskassen idag. Tyvärr gillar inte familjen de hårda tacoskalen så vi köpte tortillas istället och då äts det ordentligt! Det var bara Theo som... Ja, ni fattar...
Vi skulle ju vara så rediga och få i säng barnen i vettig tid idag. Allvaret börjar ju nästa vecka och det är nog en ganska bra idé att vända rätt dygnet nu. Men se det gick inte alls. För enligt lagen om alltings jävlighet så fick vi totalt strömavbrott precis när nattningen skulle påbörjas. Spisen blev ju genast misstänkt, en gång brottsling, alltid brottsling var tanken som for genom huvudet. Den kopplades raskt ur och vi försökte starta upp allt genom att fälla upp jordfelsbrytaren. Men det ville den då rakt inte vara med om, så den stängde av sig direkt.
Akutsamtal till vår räddare i nöden, PA. Fick rådet att stänga ned alla säkringar, koppla på jordfelsbrytaren, för att sen koppla på säkring efter säkring för att kunna se var felet är. Stort hus=många säkringar=låång tid...
Men till slut så... Vi har en kabel till Toyotans motorvärmare. Den måste vi använda förlängningssladd till för att den ska nå. Kontakten där de båda sladdarna sitter ihop petar vi alltid in under bilen för att skydda mot regn och snö. Men här har det varit massa plusgrader och ösregn idag, som har smält massvis med snö och bildat en mindre insjö under bilen. Och naturligtvis låg kontakten mitt i denna sjö...
Men nu är sladdarna intagna för torkning, elen är påkopplad och trollen är nattade så nu är det dags för de vuxna att nattas också, så vi har ork att i morgon åter tampas med trams, tjöt och livet i stort. :-D
Published with Blogger-droid v1.6.2
Puh, jag behöver nästan lägga mig *ler* när jag läser ditt inlägg:)
SvaraRaderaVi har ju passerat de värsta, peppar peppar, trotsåldrarna även om tjat-åldern aldrig tycks ta slut. Den byter bara skepnad & blir svårare att upptäcka *ler*.
Sov gott!
Kram Milla
Amen vad härligt! Man får känna att man lever lite! Det där med att tjata hål i huvudet på en känner jag VÄL igen hehehe. Även trotsen. Liam har ju Asperger så det är lite som att ha ett trotsbarn HELA tiden.... Var glad att det för din del snart går över ;)
SvaraRaderaMilla: Ja, tjatåldern går nog aldrig över, sitter hos många kvar även i vuxen ålder ;-)
SvaraRaderaSmulan: Helt rätt! Som Madicken uttrycker saken: Jag känner livet i mig! ;-)
Och här har vi inte asperger men väl adhd... :-)