I december 1979 flyttade jag och min familj från lägenheten på Madlyckevägen, till det alldeles nybygda radhuset på Glimmervägen. I det radhuset fanns det fyra lägenheter, två mindre i mitten omgivna av två större. I den ena av de större flyttade vi in och i den andra flyttade Mirja och hennes familj in. Från den dagen blev vi nästan oskiljaktiga, det var bara det faktum att vi bodde på olika adresser och gick i olika klasser som gjorde att vi inte kunde umgås dygnet runt. Men det ena av dessa problem löste vi på gymnasiet, där vi gick samma linje.
Så mycket roligt vi hade genom åren och vilken otrolig fantasi vi hade. Man kan ju lugnt säga att vi aldrig hade långtråkigt i alla fall!
Efter gymnasiet delades dock våra liv, men vi sågs lite då och då, även on det inte var lika intensivt som tidigare. Sedan flyttade vi ifrån Mariestad för att plugga. Båda i Göteborg men helt skilda utbildningar, vilket innebar att vi sågs ännu mer sällan. På den tiden fanns ju inte Facebook och internet och mail låg fortfarande i sin vagga och vanligt folk hade ju inte ens mobiltelefon, så det var ju inte lika lätt att hålla kontakten då som nu.
Men så en dag under sommaren 2005 var jag på väg till MVC i Munkebäck när jag väntade Theo och då sprang jag på Mirja som var på väg från BVC i samma lokaler. Vi återupptog kontakten och sågs lite då och då, fikade eller träffades på öppna förskolan.
Sedan en dag bestämde de sig för att ta ett jättesteg och flytta till Fuengirola! Det är nu 3 1/2 år sedan och även om vi har hållit kontakten via mail, telefon och Facebook, så har vi inte träffats på hela den här tiden!
Men världen är så liten, så liten. För under tiden har Mirjas mamma, Astrid, flyttat till Ulebergshamn, som ligger inklämt mellan Hunnebostrand och Bovallstrand och där, via olika föreningar, lärt känna en kvinna vid namn Marianne, aka min svärmor... Så nu när Mirja var hemma här i Sverige och vi var i Bovall, så passade vi självklart på att träffas!
Så mycket vi hade att prata om! Gamla minnen blandades med livsuppdateringar och framtidsdrömmar! Mirjas lillebror, Daniel var också där med sin familj. Han och Kristofer var ju nästan jämngammla och lekte mycket som små.
Det var verkligen en jättetrevlig kväll som gick på tok för fort! En liten kul händelse var att det började snöa. Mirjas två barn, framförallt 6-åriga Alicia, kom inte ihåg att hon hade sett snö förut och blev alldeles tokigt lycklig! Kläder slängdes på i en hast och ungarna for ut i blötsnön och njöt! Mirja var inte lika begeistrad när hon skulle fota dem, för då var hon tvungen att också gå ut... ;-)
Nu är vi hemma i Bovall igen och lyssnar till vinden som tilltar allt mer. Det ska ju blåsa rejält under natten här. Upp mot 25m/s är det sagt. Skönt att det är ett rejält hus vi är i, för det låter allt lite otäckt när hela huset knakar...
