Klockan 10.30, lördagen den 21 maj, klev vi igenom grindarna till Liseberg. Årets första besök! Vi firar alltid morsdag på Liseberg, tillsammans med Adam, Erika och Peter men i år fick vi flytta fram det en vecka. Och vilken tur att vi gjorde det, vilken toppendag det blev. Alldeles precis lagom med folk, de flesta hade ju varit där dagen innan och kollat Veronica Maggio och just denna lördag gick Göteborgsvarvet av stapeln och det är ju en folkfest utan dess like. Massor med folk som står runt varvet och hejar. Mao, nästan folktomt på Liseberg. Jag menar, när vi tvekar för att vi tyckte det var lång kö till Lisebergsbanan, då var det 10 minuter...
Vi började lite lugnt med ponnykarusellen medan vi väntade på att de andra skulle komma.
Hmm, Lisa smygfotade mig när jag laddar med energidryck inför dagen...
Molly gick in helhjärtat för att försöka hålla bilen på vägen och rattade för glatta livet i kurvorna.
Kan ju säga att vi blev mäkta förvånade över att de satt i samma bil, Theo och Adam, annars har det varit väldigt, väldigt viktigt vem som har suttit fram...
När vi var på väg uppför första backen, ångrade sig Erika...
Jag åkte med Adam i Lisebergsbanan och kände alldeles otroligt tydligt att det var dags för lite lunch efter den kurviga, snabba åkturen.
Killimagenkillar
Och som alltid, det är föräldrarna som är nervösast ;-)
Molly köar till Trummeliten.
Och med tanke på att köerna i övrigt var väldigt korta, så var köerna här näst intill obefintliga. Detta utnyttjade Molly till fullo och åkte (till Lisas förtvivlan) om och om och om och om och om igen. Runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt, runt.
Mina småtroll är ju ganska korta sådana och det är inte alltid positivt. På Liseberg har de längdgränser och de allra flesta attraktioner har 90 cm som gräns. Det når förhoppningsvis Molly till nästa sommar men det är lite tveksamt. 10 cm på ett år...
När jag var iväg med Theo och Adam fick Molly en lakritsnapp av ett förbipasserande gäng som tyckte hon såg lite ledsen ut. Inte riktigt vad mamman hade tänkt sig men hon blev överlycklig
Och detta är vad buskillarna pysslade med under tiden. Flera gånger. Det är ju fördelen med åkband, barnen kan åka sina favoriter hur många gånger som helst.
Moster och morbror.
Gänget i Kaninresan.
Sötaste kaninen på Liseberg.
Och detta pysslade Lisa med under tiden.
Jag försökte få med både Erika och Labbe men de ville inte??
Konstigt! ;-)
Men Rabalder fick jag med Erika på i alla fall. Eller Rabarber som Adam säger. Den herrn höll på att fasta i kön, bokstavligt talat. Han såg nämligen en enkrona bakom ett nätstaket och stack in handen så långt han bara kunde, tills den satt fast. Men efter lite panik och lite lirkande och löfte om en annan peng sedan så kom han loss.
Järnvägsrestaurangen brukar ju vara ett säkert kort att gå till med barnen men i år hade de totalt ändrat sin meny. Hade vi inte varit så trötta och hungriga vid det här laget så hade vi gått vidare...
Här här tröttnissarna som inte ville/orkade gå vidare. ;-)
Men pysslet var uppskattat och maten var faktiskt väldigt god, tyckte vi allihop, även om det inte var just den maten som vi hade tänkt oss.
Sedan sprang vi på Lisas kompis Annie och hennes pojkvän och de tyckte det var ypperligt att få ta med sig småkillarna på alla roliga attraktioner som man inte alltid "kan med" att åka om man är vuxen. Men först, ytterligare en tur i Flume Ride.
Fisketuren är ju faktiskt jättekul, även om man är vuxen.
Och om man är barn.
Likadant med sagoslottet.
Mycket spännande att titta på.
Theo tyckte att vi borde åka fler gånger.
Som tur var kom kungen och räddade oss, sedan glömde de bort att de ville åka igen. För nu var klockan 19.30 och vi hade gått och åkt precis hela dagen med bara några korta stunders vila. Nu orkade inte vi vuxna och inte barnen heller, de visste bara inte om det än.
