Paaaaarty

Resan går i stöpet?

Aftonbladet: ”Minst sex döda på lyxkryssaren” Marianne och Reine är ju här och hälsar på. Om bara ett par veckor skulle de på kryssning i Medelhavet med M/S Costa Concordia, som de har sett fram mot länge. Det har ju vi också gjort, eftersomvi då får låna Zingo.

Men när man går in på Aftonbladets hemsida i morse, så inser vi att det nog inte är någon större risk att de kommer iväg på just denna kryssning. Men vi är väldigt glada att de inte åkte just nu i alla fall...

Äntligen fredag kväll!

Konstigt egentligen, att samma mängd tid, kan kännas så olika långt. En veckas semester i sol och värme försvinner ju i ett nafs, medan en jobbvecka ibland känns som evigheter. Den här vecka har varit en sådan långvecka. Inte så mycket för att den har varit tråkig (vilket den i och för sig har varit emellanåt), utan snarare för att den har varit så fullproppad så det känns som att det är evigheter sedan skolan började.

Men nu är det helg! Och här har besöken avlöst varandra. Först kom Labbe hem och hade med sig Tobbe och Robin med flickvänner och deras stora bärgningsbilar. Så på vår uppfart stod det en Audi A8, en Toyota Previa, en stor servicebil och två bärgningsbilar. Tur vi har en stor uppfart!

Barnen blev överlyckliga när de fick höra att killarna skulle komma. Barnen showade, dansade och sjöng Sommartider, som Alvin och gänget, med finsk brytning..

Till slut var de tvugna att åka och precis när de backade ut längs gatan, så kom Marianne och Reine, som hade varit på Storan och tittat på Cirkus Cirkör. De sover över här i natt och i morgon natt, för i morgon kväll ska de vara barnvakt. Vi ska nämligen ut på party, Labbe och jag! Om vi orkar...

Tänk när jag pluggade på universitetet när jag var dryga tjugo, att vara ute och festa 3-4 dagar i veckan plus att orka plugga resterande dagar, var ju inga problem. Nu för tiden tar det ju en vecka att återhämta sig efter en kväll med bio och middag. ;-)

Nej, nu ska jag försöka vara lite social och göra mitt bästa för att döljs mina gäspningar...

Fåfänga straffas omgående...

Efter den här natten, var det en en skräcksyn som mötte mig i spegeln i morse. Här krävdes det foundation och "bort-med-mörka-ringar-under-ögonen-creme" om jag inte skulle skrämma slag på min omvärld i dag. Lite småstressad tar jag fram min lilla tub och pytsar ut små klickar i ansiktet. Och en stor blaffa på min svarta tunika. Vet ni hur svårt det är att få bort foundation från kläder? Det vet jag nu. Helt otroligt svårt! 

Med fläcken hjälpligt borttagen, skyndar jag mig att smeta ut duttarna jag hade i ansiktet, på med eyeliner och ett par lager maskara och ut i bilen med ungarna. Väl framme på jobbet, får jag för mig att kolla mig i spegeln och en flammigare uppenbarelse har jag nog aldrig sett förut. 

Lite nytt pysslande och resultatet ser ni ovan, bättre än så blir det inte inte just i dag...

Springtime by night!

Tänk så mycket aktivitet som kan pågå i en villa under en enda natt. Det ringer i telefoner, det krävs välling, det springs på toaletten, det dricks vatten, det ringer ännu mer i telefoner, det bloggas och nu sprang Labbe ut genom dörren för ett helt gäng med bussar som bara måste bytas däck på, mitt i natten...

Så här ser en vanlig natt ut i det Hansson-Haraldska hushållet. Hoppas ni andra har betydligt lugnare nätter!

Nu ska jag försöka att få, åtminstone två timmars sömn, innan klockan tycker att det är dags att släpa sig upp.

Biluppdatering.

Tydligen så är det katalysatorn som är trasig och detta gör att lambdasonderna kraschar. Att byta katalysator på en Toyota Previa kostar ca 15 000 kr...

Men motorlampan slutade lysa nu på kvällen, så då skyndade sig Labbe och Anders och åkte och ombesiktigade den. De gick ut, startade bilen och kollade så lampan inte lös och GODKÄNDE den!

Men katalysatorn måste ändå åtgärdas...

Blääääääääh!

Nu behövs det uppmuntran i kubik! Tänk om man kunde vinna en spa-helg eller så, då hade jag inte blivit allt för ledsen. Varma bad, massage, god mat och lugn och ro, låter som en alldeles helt fantastisk idé just nu, tycker jag.


Det är tur att vi har de här två som piggar upp vår tillvaro!

6-åringar.

Det är väl enda åldern där det är möjligt att få in stroferna, "jag kan själv" och "du måste hjälpa mig" i samma mening.

Nu ska jag ta med velputten och hämta trotsfian.

&%#%¤#(&/(%#¤"&%

Vår Toyota....

Efter två dyra verkstadsbesök lyser motorlampan igen!

Skräp också....

Dagens väderleksrapport.

Ösregn, snålblåst, +7, mao typiskt Göteborgsvinter...

En dag man helst hade tillbringar under värmefilten i soffan med en bra film. Jaja, drömma kan man ju..

Simskolan startade hur bra som helst!

Men det var lite strul med att komma iväg. Vi har varit Zingovakter i dag och innan vi skulle åka gick Molly och jag en promenad med honom. Vi var ute ganska länge med honom så han skulle få springa av sig ordentligt. Men det tyckte han inte räckte, för när jag bar ut badväskan till bilen så smet han ut och sprang runt i trädgården som en tossing och spelade fullkomligt döv för mina rop. Ännu roligare blev det när jag skulle fånga in honom, då stannar han, tittar glatt på mig med huvudet på sned ända tills jag är framme hos honom och ska ta tag i kopplet. Då sticker han, glatt skällande iväg från mig. Så där höll vi på i säkert 10 minuter och Zingo och Molly hade urkul. Tillslut gick jag in för att hämta telefonen för att ringa till Ludvig, så han kunde gå ned till Theo och förbereda honom, så att åtminstone hämtningen skulle gå snabbt. När jag har plockat upp telefonen från byrån i hallen, springer något lurvigt förbi mig in i köket. Så enkelt var det alltså att få in honom...

På Vattenpalatset hann vi tom bada en stund innan barnens grupper körde igång, trots Zingofadäsen och det var väldigt uppskattat av båda barnen. Sedan körde Theos grupp igång och vi var med på uppropet och sedan var det dags för mig och Molly att gå in till undervisningsbassängen. Molly var otroligt laddad inför simskolan och nu har hon blivit placerad i en grupp med flera riktigt duktiga barn som också simmar själva. Det kommer bli hur bra som helst för Molly att se andra, i hennes ålder, som också kan. I dag släppte det väldigt med andningsvändningarna, så nu börjar hon vända riktigt fint själv. Jag backar mest framför henne och säger till henne när det är dags att vända tillbaka till mage igen. Hon simmade 2 längder på 12 meter nästan helt utan hjälp, på magen och en längd på rygg. Målet för den här terminen är att hon ska bli helt självständig i sin simning, både på mage och rygg.

Theo var väldigt nöjd när hans lektion var slut och han kom in till oss. Dels hade det gått väldigt bra med simningen och dels visade det sig att han fick en av de instruktörer han hade förra terminen och det tyckte han kändes väldigt tryggt. Det tycker jag också. Det känns ju lite trist att jag inte kan vara med och titta på när han simmar den här terminen, då är det ju bra att veta att han trivs och känner sig trygg med instruktörerna.

Klockan hann bli mycket innan vi kom hem. Då hade vi besök, Marianne och Reine var här för att plocka upp Zingo och de passade på att äta middag med oss. Även Labbe hann hem till middagen efter att ha varit ute på ett knepigt jourjobb. Hsn blev utringd för ett däckbyte på en trailer men när han kommer fram visar det sig att denna trailer har brunnit och det går inte att byta riskfritt på den. Så han fick åka därifrån i oförättat ärende. Känns ju lite konstigt att de missade att nämna den lilla detaljen när de ringde honom. Och lite onödig tidslöseri, tid han kunde ha tillbringat med sin familj istället.

Stor dag!

Molly är så lycklig, så lycklig!

Vårterminens simskolepremiär är här!

Tutor

Tänk att det ska vara lika svårt att få upp dem ur sängen som att få ned dem i dem...

Härliga, kluriga ungar...

Är de ibland, mina älskade småtroll. Men ibland är de lite för kluriga för sitt eget (och vårt) bästa.

Ett lysande exempel på det är vår gosse Theo, ni vet han med de stora, vackra blå ögonen, som kan se så där totalt oskyldig ut. Han fick en klocka av Reine för ett tag sedan, en sådan där som lyser upp siffrorna i taket. Denna klocka älskar han och pysslar massor med. Innan han gick och lade sig för kvällen kom han stolt och berättade att han hade ställt larmet på klockan på 06.30, när vi ska gå upp. Jag berömmer honom för att han är så duktig och dels visste när vi går upp och dels klarade av att ställa larmet. Samtidigt, i mitt stilla sinne, undrade jag om han verkligen hade lyckats med detta.

Och han hade verkligen lyckats ställa larmet. Vad han däremot inte hade lyckats med var att ställa klockan. Vilket leder till att när den visar 06.30 och sätter igång att väsnas på ett sätt som kan väcka döda, då är klockan egentligen 22.45 och jag hade, för en gångs skull, somnat i tid...

Innan vi har lokaliserat ljudet och stängt av det så har alla i huset vaknat, ordentligt. Så nu kör vi nattningsomgång nummer två...

Men effektiv var den, klockan, jösses...

Jag överlevde vardagen!

Nu är kvällen här och jag inte bara överlevde, utan mår, förhållandevis väl!?! Jag är uppriktigt förvånad! Jag trodde faktiskt inte det när jag kom till jobbet i morse och såg alla monsterhögar med papper som låg och väntade på mig. Och när sedan skrivaren brakade ihop totalt och köerna till netonnets telefonsupport var skräplånga så... Men inte ens det fick mig på fall, utan jag jobbade på som en robot och fick undan en hel del. Att jag inte kunde skriva ut stoppade ju upp det en del men det tar jag på torsdag i stället.

I morgon är vi lediga, Molly och jag. Men det är nog sista onsdagen vi är det. Nu ligger ju hennes simskola senare på eftermiddagen, så då behöver hon inte vara helt ledig. Jag kommer hämta henne först, så det blir ju lite flängande men annars får vi inte ihop det, eftersom Theo har utflyktsdag i skolan på onsdagar och de inte är tillbaka förrän kl 14.30. Men det är ju skönt att hon får kort dag någon dag i veckan.

Nu ska vi säga upp Mollys plats på Mammut, för efter sommaren är det ju dags för henne att börja på Casa, precis som hennes storasyskon. Både hon och vi ser väldigt fram mot detta, även om hon har trivts alldeles fantastiskt bra på Mammut och tokälskar sina fröknar och kompisar där. Mammut är ju bara förskola, dvs upp t om 5 år och sedan får hon ändå byta, medan på Casa kan hon gå hela vägen upp till nian. Dessutom är Casa en renodlad Montessoriskola och det är väldigt viktigt för oss.

På tal om fröknar. För Theo betyder fröken en person som jobbar på skola, oavsett kön. Det började på förskolan med fröken Patrik och nu, på fritids, så har han fröken Johan. För honom ät det helt självklart att det är så och han kan inte alls förstå att folk tycker att det kan låta konstigt.

Unge Herr Hansson fick tag på min mobil i dag igen och här är mästerregissörens senaste verk.

Han berättade inte att han hade filmat, det upptäckte jag när jag skulle titta på en bild som jag fick av Ninna i dag.

Det var den här bilden jag skulle titta på, det är Frida, i den något för stora overallen, som hon har fått ärva efter Theo. För även om det bara skiljer några timmar på Molly och Frida, så skiljer det en hel del i längd på tjejerna. Precis som det gjorde på mig och Ninna när vi var små. När jag var 6 och hon var 3 så var vi ungefär jämlånga, sedan växte hon om mig. Gissa hur kul det var att ärva lillasysters kläder...

Nu är Göteborgsvintern här

Ett tjockt lager blask ovanpå isen täcker våra vägar. Skönt att vi har marknadens bästa dubbdäck på bilen ;-)

Nu är första arbetsdagen till ända. En dag mindre kvar till semestern!

Jaha, ja...

Vardagen är här med allt vad det innebär med väckarklockor, morgonstress, bilköer, lämningar, jobb, hämtningar, aktiviteter, middagslagning, nattningar och däckning i soffan...

Knut kom tidigt till Landvetter i år.

I dag har vi städat ut julen! Allt rött, tomtar och glitter är snyggt nedpackat i lådor i garaget och barnen gör just nu sitt bästa för att packa ned vår pepparkaksrivningskåk i sina magar. Men den uppgiften tror jag att de kommer misslyckas med, på tok för mycket pepparkaka för våra småätare.

Vi har dessutom fått i ordning på lekrummet på övervåningen och även fixat till inne på Lisas rum, som nu fungerar som träningsrum.

Hennes säng, bokhyllor och lite annat som hon inte tog med till Vingåker står ju självklart kvar. Det är ju fortfarande hennes rum när hon kommer hem.

Nu är Toyotan körd till verkstan. Igen. För att byta lambdasond. Igen. Och kosta pengar. Igen...

Och i morgon är det vardag. Igen!

Träningdags

Nu ska vi spela en tennisturnering och bränna lite av allt det goda från jul och nyår!

Då var det dags för årets premiärgrillning!

Vintern vägrar ju envist att komma, så vi tror att det är vår nu! Fram med grillen och på med köttet! Potatisgratäng och rödvinssås tar vi till detta!