En oerhört aktiv dag!

Vi startade med lite sovmorgon, till 7 ungefär och först tog vi det lite lugnt. Men strax körde det igång. Först ut var Mollys dans på Funky Kidz i Mölnlycke, dit vi åkte vid 9.30. Molly dansade för fullt och älskade, som vanligt, varje sekund!

När hon hade dansat klart, packade vi in oss i bilen, tog svängen förbi en grill och klämde varsin hamburgare innan vi for vidare till Valhamra Ishall och Världens bästa Evelinas skridskokalas!

Theo invigde sina nya skridskor och de var toppen tyckte han! Även Molly hade med sina skridskor och för henne var det absolut första gången. Först vågade hon inte sig ut på isen utan ville bara sitta i ingången och köra fötterna fram och tillbaka på isen. Men helt plötsligt hade Theos klasskompisar kommit fram till henne och tagit med henne ut på isen. Hon fick en stötta och sedan var det ingen hejd på henne. Hon hade så roligt. De placerade henne sittande på stöttan och körde runt med henne och hon skrattade nästan konstant i 1 1/2 timme. Inte ens några vurpor kunde få hennes goda humör att försvinna.

Molly fick vara med på fikat efter åkningen och hade ännu mer kul med alla stora ungar. En av hennes klasskamrater, som också är småsyskon, var också med och det var ju väldigt spännande!

När kalaset var till ända åkte vi vidare till nästa anhalt. Det var dags för ett väldigt efterlängtat möte, som vi har försökt få till väldigt länge nu. Hem till Hugo, Natalie, Jenny och Darko för lite fika och en himla massa lek och prat! Killarna såg vi nästan inte till alls, de fastnade framför TV-spelet på nedervåningen och var otroligt nöjda med det. Tjejerna härjade på övervåningen och fajtades om nästan varje sak de lekte med. Varför är det så att småttingar alltid ska leka med just samma sak, även om det finns två likadana?? De hade roligt större delen av tiden i alla falll. Molly tycker så mycket om Natalie och berättar gärna för alla som vill höra på (och alla andra också för den delen...) om sin kompis som man måste leka försiktigt med och att man inte får dra grejer ur handen på henne och absolut inte putta henne, för då kan hennes skinn lossna. Och att hon är såå rolig och busig!

Klockan hann bli ganska mycket innan vi så småningom kom hem igen. Då är det himla skönt att ha en färdig pizzadeg på rulle i kylen. Bara att rulla ut, fylla och in i ugnen. Theo åt fort som tusan, han vill ju så gärna, av någon anledning, se melodifestivalen...

Molly satte sig en stund och tittade medans jag fixade med lite annan och hon hade den goda smaken att somna ganska direkt! Det är mammas flicka det!

Nu kollar jag på lite trevligare program, Pluras Kök i Spanien. God mat och spännande samtal! Alla övriga, hemmavarande familjemedlemmar sover gott!

Många tårar har fallit i dag.

Begravningar är ju aldrig roliga men det finns de som är värre än andra. Den vi var på i dag hörde definitivt till den senare kategorin.

Vi har en underbar vän som för många år sedan träffade en fantastisk kvinna. Den här kvinnan hade två barn sedan tidigare, en pojke och en flicka. Så mysiga,  härliga ungar! Pojken var lika gammal som Ludvig och flickan ett år yngre än Linnea och de hade väldigt kul tillsammans när vi träffades. I februari 2004 fick vår vän och kvinnan en gemensam son, som tyvärr föddes ganska mycket för tidigt med allt vad det innebär.  Sjukhusvistelser sondmatningar och oro. Efter ett tag stabiliserades tillvaron för dem och de kunde börja njuta av livet som trebarnsfamilj.

Den 29/11 samma år hände det som bara inte får hända. De två större barnen var tidigt på morgonen i vintermörkret, på väg till skolbussen och den sjuårige pojken springer över vägen utan att se bilen som kommer. Sju år! Sju år fick han leva! Då har man ju knappt börjat leva...

Den begravningen är det absolut jobbigaste jag har varit med om. Våra barn var med, Ludvig var bara en liten knatte på sju år och det var hans kompis som låg där framme i kistan med sin nalle tryckt mot ena kinden. Det var öppen kista. När det är en barnbegravning brukar det rekommenderas, då ser barnen att det "bara" är deras vän som ligger där. Är kistlocket på så snurrar fantasierna iväg och det blir snabbt spöken och monster av vännen istället.

Att se storasyster gråta otröstligt, att se mamman falla ihop framme vid kistan, att se släktingarna bära ut den lilla, lilla kistan till den väntande bilen... Nä, det går inte att beskriva de känslorna med ord...

Åren gick, minsta lillebror blev en stor liten kille och livet kom på rätt köl för familjen igen. Då började mamman må dåligt, magen krånglade. Magcancer! En otroligt agressiv cancer. Den 1/7-2010 förlorade de två barnen sin mamma och vår vän sin fru!

Begravning igen. Fruktansvärd även denna. En 16-årig tjej som sett både sin lillebror och sin mamma dö. En 6-årig liten kille som måste vänja sig vid att aldrig mer kunna krama sin mamma.

Vår vän och de två barnen lyckades på något ofattbart vis samla ihop sig ännu en gång. Börja leva igen. Vår vän hittade, till allas lycka, kärleken igen! Efter ett tag får vi den fantastiska nyheten att de väntar barn, att ett nytt litet liv ska se dagens ljus! Då börjar storasyster må dåligt. Med en mage som krånglar...

Den 24/1-2013, på sin 19-årsdag, förenades den här fina tjejen med sin lillebror och sin mamma. Det är den begravningen vi var på i dag...

En lillebror som varit med och begravt sin storebror, sin mamma och nu sin storasyster. Än en gång, ord räcker inte för att beskriva...

Nu finns dock en ljusglimt! Bara någon vecka efter att flickan somnat in, anlände den nya familjemedlemmen! Ett hopp om livet och framtiden!

Me & I

Äntligen var det dags för me & I-party med Anette hemma hos Rebecka. De har såå fina kläder, härliga färger och fantastiska material, bekväma och oerhört hållbara.

Barnen var med och hade synpunkter på vad som skulle handlas och hade de fått bestämma, hade vi köpt alltihop. Molly är väldigt lik min syster som liten. Ett fint plagg kombinerat med vilket annat fint plagg som helst blir dubbelt så fint. Molly hittade ett par oreangea byxor, en grå/rosa tunika och en brun mössa som tydligen passade alldeles utmärkt tillsammans...

Nu ska jag krypa till kojs, för i morgon blir en riktigt, riktigt jobbig dag. Vi ska på begravning. En otroligt orättvis begravning. En ung, fin människa, i början av livet. Kvar finns en familj som har varit med om så mycket. Fruktansvärda sorger som de återhämtat sig på ett fantastisk vis, bara för att strax därefter slås till marken igen. Livet är verkligen helt ofattbart orättvist!

En tröst är att en syster har fått återförenas med sin mamma och sin lillebror i Nangijala och att de mår bra och slipper allt lidande! Och att ett nytt litet liv alldeles nyss har sett dagens ljus!

Föräldramöte

I kväll har jag varit på föräldramöte på förskolan. Jag och barnen mötte upp Labbe på Burger King vid Delsjömotet för en gemensam middag innan han tog med sig dem hem och jag åkte vidare till Casa. Jag var lite orolig eftersom Molly är så himla envis vid nattningen och bara godkänner mig som nattare men det hade gått hur bra som helst och nu sover hon gott!

Theo har varit i skolan i dag men ville att jag skulle komma tidigt, så jag hämtade dem redan klockan ett. Då åkte vi till Allum för att införskaffa ett par skridskor till Theo. Hans gamla har blivit för små och nu på lördag ska han på Världens bästa Evelinas skridskokalas. Ett par svarta fina med gröna skydd blev det. Måste ju vara rätt färger på grejerna...

Vi passade samtidigt på att handla lite presenter, han ska på två kalas i helgen. Gott att ha det gjort!

Vi skulle ta en snabb sväng in på ICA för att köpa mjölk och kom ut med två fullpackade påsar. Varför blir det alltid så? I dag var trollen med och gjorde sitt bästa för att fylla påsarna. De är sådana gottegrisar. Molly fick syn på ostprovsmakning och gav sig inte förrän hon fick med mig dit och en god, lagrad ost hade hamnat i påsen. Däri hade de redan sett till att det låg rökt skinka, hjärtsalami, serrano och coppa och då hade jag ändå sagt nej till många saker...

Precis när jag hade kommit in genom dörren så ringde jourtelefonen och Labbe fick åka på två jourjobb. Långt bort dessutom, så han blir borta i flera timmar till. Trist...

Kakpaket!

I fredags kom det ett spännande brunt paket i bervlådan. Innehållet visade sig överträffa alla förväntningar, det innehöll hembakade kakor och ett fint kort. Det kom från min fantastiska svägerska, Bella, som hade bakat dessa fina kakor. Och dessutom trixat extra och gjort dem mjölkfria! Det uppskattas enormt!

Bella är en av de allra finaste människor som jag någonsin har träffat! Så omtänksam och ödmjuk. Så härligt positivt inställd till allt! Och henne har jag lyckats få som svägerska, fatta vilken tur jag har!

Nu kämpar ju Bella mot bröstcancern och samtidigt bråkar försäkringskassan med henne. Att den här fina människan ska behöva gå igenom all den här skiten, när det finns onda, urusla människor som lever livet? Fruktansvärt orättvist!!

Vi är med dig, Bella, du vet var vi finns!

Vi börjar direkt med att hylla vabruari!

Theo mådde inte alls bra i morse. Ingen feber men trött, hängig och allmänt ont. Det fick bli en vabdag. Tröttheten och hängigheten skulle visserligen kunna förrklaras med att han inte somnade förrän runt 23.30 igår...

Måndagar är simskoledagar här och Molly är ju sitt vanliga pigga och glada jag, så Theo och jag hämtade upp henne på skolan och begav oss ut till Lerum. Theo fick sitta på kanten och titta på. Fast han tröttnade efter en liten stund och gick ut och "hjälpte till" ute i badet. Bland annat dödade han och badvakten superjättestora mördarmyror och jagade de minitigrar som bor bakom den gröna vattenrutschkanan...

Under tiden som han utförde de här hjältedåden simmade Molly så otroligt duktigt! Nu har det släppt ordentligt! Jag kan, i princip, sitta på kanten och titta på när hon simmar varv efter varv. I dag fick de dessutom åka rutschkana, vilket Molly älskar men av någon anledning vågade hon inte först men när hon sett de andra barnen åka så var det ingen hejd på henne.

Efter simskolan mötte vi upp Sissi på restaurang New York i Lerum, där hon bjöd oss på middag! Hon brukar ju jobba måndagar men har tagit några dagar ledigt eftersom hennes morfar gick bort i fredags. Lite sällskap och massa prat bjöd vi på, uppblandat med en hel del skratt.

Jag beställde barnportioner till trollen men det var de största barnportionerna jag har sett! Theo orkade halva sin pizza men Molly åt upp nästan all sin mat. Tre kycklingfiléer, små visserligen men ändå och hur mycket potatisklyftor som helst. Och när vi kom hem säger ungen att hon är hungrig och vill ha pannkakor...

Nu sover de och jag hoppas verkligen att det bara är lite sömn som Theo behöver för att må bra igen. Det känns som om vi har varit sjuka så det räcker för i år...

Fin avslutning på en fin sportlovsvecka!

Sista dagen på sportlovet har vi spenderat här hemma. Jag har städat och tvättat, allt sådant som jag, högaktningsfullt, har struntat i under hela veckan. Molly har sprungit runt benen på mig och pratat och pratat och pratat. Riktigt mysigt men det ska bli skönt att komma till verkstan i morgon och vila öronen lite...

Barnen fick välja lunch i dag och då blev det spaghetti och köttfärssås och de åt som om de aldrig hade sett mat. Theo har lekt med Isak, först hos dem och sedan kom gänget över till oss. Då var även Hanna och en annan kompis med och de röjde rätt friskt i Theos rum som han hade ägnat förmiddagen åt att städa, vilket det inte syntes ett spår av när ungarna var färdiga därinne. Då förvånade Theo mig rejält. Han städade, frivilligt, i ordning igen efter att de andra hade gått hem och fick det till och med finare än efter dagens första städning.

Labbe har varit iväg och jobbat en del i dag och när han kom hem överraskade han oss med en familjepizza! Vi har aldrig köpt en sådan förut och barnen var mäkta imponerade! Trots att slicearna var dubbelt så stora som annars, så åt barnen precis så många som de brukar. Fast sedan var de nästan för mätta och höll på att däcka fullständigt.

Nu är trollen i säng och Labbe är iväg och jobbar igen och jag ska fortsätta slåss med tvättberget som vuxit ohämmat under veckan.

Dagens Mollycitat

Snälla Molly, gå inte bara här och snurra! Gör något istället!

Men jag vill ju bara gå och snurra...

Bolibompamorgon

Den person som kom på att man borde visa barnprogram på mornarna borde få Nobelpris! Även om man blir väckt 06.30 en söndagsmorgon, så kan man ju åtminstone få slumra lite i soffan medan trollen är uppslukade av de spännande programmen som visas.

Den dagen någon kommer på hur TV:n även kan fixa frukost också...