En stor dag för Molly!

Det var det verkligen i går! Det var dagen P, som i promenad, eller dagen S, som i skogen.

En dag i vecka är barnen på förskolan ute hela förmiddagen, i det förlängda klassrummet. De går ut i skogen och upptäcker, leker och det viktigaste av allt, äter en liten matsäck! Första terminen när man går på Casa, så är det så mycket nytt så då går man inte ut på det sättet, det kommer man igång med när man har blivit ordentligt hemmastadd och varm i kläderna. Molly har ju hört Theo berätta om dessa fantastiska promenader, de fortsätter med dem upp i årskurserna och hon har också sett sina äldre kamrater få gå iväg och komma tillbaka med spännande berättelser. Under höstterminen frågade hon ofta när det skulle bli hennes tur att få gå på promenad och jag svarade samma sak varje gång, efter jul när skolan börjar igen, då blir det din tur. Och igår var det då äntligen dags! En liten matlåda med kex och ost och en vattenflaska packades ned i ryggsäcken där sittunderlaget redan fanns på plats. Hon var alldeles studsig hela vägen till skolan och minst lika studsig när jag kom och hämtade henne några timmar senare. Hon bubblade lyckligt om vad de hade gjort, de hade gått låååååångt upp till en jääääättestor sten och så hade de ätit mat och lekt. Fröken förklarade att de hade gått ut genom grinden och upp för kullen som ligger precis bredvid och där, på toppen hade de sedan hållt till. En alldeles lagom lång promenad för ett gäng pigga treåringar!

Helt slut var hon i alla fall och hon somnade på två röda när vi åkte från skolan.

Vi gottade oss med ribs, rostbiff, potatissallad och oliver med mera igår. Skulle fotat men var så hungrig så jag missade det och kom inte på det förrän maten var, i princip, slut. Himla gott var det i alla fall!

Lite sovmorgon fick vi i dag men sedan var lilltrollet alldeles vrålhungrig, så det var bara att pallra sig upp och utfordra henne. Strax därpå vaknade övriga familjemedlemmar också, utom Labbe, som var ute och jobbade sedan flera timmar tillbaka.

Det har varit riktigt smällkallt i dag men otroligt vackert väder! Molly höll ut i nästan en timme ute innan hon ville gå in för att hon frös. Theo däremot hade inga som helst planer på att gå in. Först spelade han och grannpojken hockey, sedan hjälpte han vår andra granne att ta lite häftiga bilder på när Theo åkte på sin snowracer, dragen av deras bil. Ytterst långsamt men fotat på ett sådant sätt så att det ska se ut som om det är full fart. Theo hade hur kul som helst när han fick åka fram och tillbaka på gatan här ute! När de hade tagit en sisådär 400 bilder och hade så det räckte, så övergick Theo till att busa med deras lilla hund, Nismo. De lekte och busade så det stod härliga till!

I
kväll blev det kasslergratäng med ris. En favoritgratäng från när jag var liten med majonnäs, vispad äggvita, senap och grädde i gratängsåsen. Så gott!

Nu är julen helt slut, även här. Pepparkakshuset är kraschat och åtminstone delvis uppätet!

Gottgottgottigottgott!

Tidig lördag

Det vore ju dumt att missa en enda sekund av sin lediga godisätardag!

Tackolov för Bollibompa!

Nu en stor kopp te och en skvätt honung för att fira lördag och för att fjäska med min bråkande hals.

The Egg, by Andy Weir

Fick ett litet tips från Lisa.

You were on your way home when you died. It was a car accident. Nothing particularly remarkable, but fatal nonetheless. You left behind a wife and two children. It was a painless death.

The EMTs tried their best to save you, but to no avail. Your body was so utterly shattered you were better off, trust me. And that’s when you met me.

“What… what happened?” You asked. “Where am I?” “You died,” I said, matter-of-factly. No point in mincing words.“There was a… a truck and it was skidding…” “Yup,” I said. “I… I died?” “Yup. But don’t feel bad about it. Everyone dies,” I said. You looked around. There was nothingness. Just you and me. “What is this place?” You asked. “Is this the afterlife?” “More or less,” I said. “Are you god?” You asked. “Yup,” I replied. “I’m God.”“My kids… my wife,” you said.“What about them?” “Will they be all right?” “That’s what I like to see,” I said. “You just died and your main concern is for your family. That’s good stuff right there. ”You looked at me with fascination. To you, I didn’t look like God. I just looked like some man. Or possibly a woman. Some vague authority figure, maybe. More of a grammar school teacher than the almighty.

“Don’t worry,” I said. “They’ll be fine. Your kids will remember you as perfect in every way. They didn’t have time to grow contempt for you. Your wife will cry on the outside, but will be secretly relieved. To be fair, your marriage was falling apart. If it’s any consolation, she’ll feel very guilty for feeling relieved.” “Oh,” you said. “So what happens now? Do I go to heaven or hell or something?” “Neither,” I said. “You’ll be reincarnated.” “Ah,” you said. “So the Hindus were right,” “All religions are right in their own way,” I said.

“Walk with me. ”You followed along as we strode through the void. “Where are we going?” “Nowhere in particular,” I said. “It’s just nice to walk while we talk.” “So what’s the point, then?” You asked. “When I get reborn, I’ll just be a blank slate, right? A baby. So all my experiences and everything I did in this life won’t matter.” “Not so!” I said. “You have within you all the knowledge and experiences of all your past lives. You just don’t remember them right now.  ”I stopped walking and took you by the shoulders. “Your soul is more magnificent, beautiful, and gigantic than you can possibly imagine. A human mind can only contain a tiny fraction of what you are. It’s like sticking your finger in a glass of water to see if it’s hot or cold. You put a tiny part of yourself into the vessel, and when you bring it back out, you’ve gained all the experiences it had.“You’ve been in a human for the last 48 years, so you haven’t stretched out yet and felt the rest of your immense consciousness. If we hung out here for long enough, you’d start remembering everything. But there’s no point to doing that between each life.”

“How many times have I been reincarnated, then?” “Oh lots. Lots and lots. An in to lots of different lives.” I said. “This time around, you’ll be a Chinese peasant girl in 540 AD.” “Wait, what?” You stammered. “You’re sending me back in time?” “Well, I guess technically. Time, as you know it, only exists in your universe. Things are different where I come from.” “Where you come from?” You said.“Oh sure,” I explained “I come from somewhere. Somewhere else. And there are others like me. I know you’ll want to know what it’s like there, but honestly you wouldn’t understand” “Oh,” you said, a little let down.

“But wait. If I get reincarnated to other places in time, I could have interacted with myself at some point.” “Sure. Happens all the time. And with both lives only aware of their own lifespan you don’t even know it’s happening.” “So what’s the point of it all?” “Seriously?” I asked. “Seriously? You’re asking me for the meaning of life? Isn’t that a little stereotypical?” “Well it’s a reasonable question,” you persisted.I looked you in the eye. “The meaning of life, the reason I made this whole universe, is for you to mature.” “You mean mankind? You want us to mature?” “No, just you. I made this whole universe for you. With each new life you grow and mature and become a larger and greater intellect.” “Just me? What about everyone else?” “There is no one else,” I said. “In this universe, there’s just you and me. ”You stared blankly at me. “But all the people on earth…” “All you. Different incarnations of you.” “Wait. I’m everyone!?” “Now you’re getting it,” I said, with a congratulatory slap on the back.

“I’m every human being who ever lived?” “Or who will ever live, yes.” “I’m Abraham Lincoln?” “And you’re John Wilkes Booth, too,” I added. “I’m Hitler?” You said, appalled. “And you’re the millions he killed.” “I’m Jesus?” “And you’re everyone who followed him. ”You fell silent. “Every time you victimized someone,” I said, “you were victimizing yourself. Every act of kindness you’ve done, you’ve done to yourself. Every happy and sad moment ever experienced by any human was, or will be, experienced by you.”You thought for a long time.“Why?” You asked me. “Why do all this?” “Because someday, you will become like me. Because that’s what you are. You’re one of my kind. You’re my child.” “Whoa,” you said, incredulous. “You mean I’m a god?” “No. Not yet. You’re a fetus. You’re still growing. Once you’ve lived every human life throughout all time, you will have grown enough to be born.”

“So the whole universe,” you said, “it’s just…” “An egg.” I answered. “Now it’s time for you to move on to your next life. ”And I sent you on your way.

http://galactanet.com/oneoff/theegg_mod.html

Snart är det fredag!

Den här första, hela jobbveckan har verkligen rusat fram. Redan torsdag? Snart fredag och helg? Visst är det skönt att det är helg men det känns på något sätt som att livet bara rusar ifrån en. Svisch, så är det sommar, svisch, så är det höst, svisch, så är det jul och svisch, så är det sommar igen som strax övergår i höst...

Stanna upp lite! Jag vill faktiskt få hinna njuta lite av livet också!

Vi har ju ganska många roliga bilar som är kunder hos oss. Jaja, det är ju ägarna som är våra kunder men det är ju bilarna som vi tar hand om, deras hjul i alla fall. Här är, i vilket fall, en väldigt rolig bil! En av Tonys limousiner. Om ni någon gång skulle vilja lyxa till det lite, njuta av livet, så kolla in hans hemsida; www.royallimo.se.

Theos tennis och kör har kört igång igen, så nu tillbringar Molly och jag torsdageftermiddagarna i Härlanda kyrka medan han sjunger. Pyssel, varm choklad och kaffe. I dag hade Sara med sig en påse nötter och det är något Molly älskar så hon fjäskade nog till sig halva påsen till slut. Lilla gottegrisen!

Jag blir lite förtvivlad när vi sitter där, för varje vecka kommer det en farmor/mormor dit med två barn. Dessa ungar är högt och lågt hela tiden. Körlokalen ligger nere i källaren, under själva kyrksalen och nås med en lång stentrappa. Trappan är öppen åt ena sidan, från armhöjd till taket. Där löper en mur som från trappan sett inte är hög med från lokalen nedanför är det cirka 3 meter ned till stengolvet. Där uppe på den muren låter den här tanten sina barnbarn vandra omkring. Varje gång. Visst att man inte ska överbeskydda sina barn men det där är rent livsfarligt! Muren är inte mer än kanske 20 centimeter bred och det är, som sagt, väldigt långt ned till golvet och ett litet snedsteg när de båda barnen busar runt däruppe... Dessa barn får bete sig och göra precis som de vill, utan att farmor/mormor säger ett knyst. Jag kan absolut inte förstå ett sådant beteende, att man inte vågar/vill sätta gränser för sina barn?

Nä, nu är det färdiggnällt för i dag!

Här har vi börjar bygga upp stämningen inför jul, köttbullar och prinskorv, ackompanjerat av Molly som sjunger julvisor på högsta volym! Snart bara 11 månader kvar! Härligt!

Jodå, jag hade rätt. Tyvärr!

Biltrafiken på vår lilla väg som vi måste ta oss ut på har ökat. Med 31% sedan trängselskatten infördes! Dessutom har den även ökat ute på motorvägen!

Så summan för vår del blir att det dels kostar betydligt mer pengar att ta sig till jobbet, plus att det tar längre tid.

Lysande!

En bra dag!

Nu är allt klart! Från och med måndag går den här killen i åttan igen!

Han har tagit det här beslutet själv, eftersom han känner att hans betyg inte kommer räcka till för att komma in på den utbildningen han vill och att hans kunskaper inte riktigt når upp till de krav som ställs. Nu får han ett år extra på sig att nå upp till sitt mål och både han, personalen på skolan och vi är helnöjda med detta beslut! Även hans nya klasskamrater tar emot honom med öppna armar!

Sedan har jag fått reda på något som gjorde mig överlycklig i dag! Jag kan tyvärr inte berätta mer just nu men jag måste få lätta på trycket lite bara och tids nog kommer jag tala om vad det är! Det kändes så fantastiskt att få lite trevliga nyheter just nu, det har ju varit ganska mycket elände runt oss ett tag nu. Lycklig!

I kväll blev det, till barnens stora lycka, hamburgare till middag. Även vi vuxna tycker att det är gott med hamburgare, om de bara tillagas på riktigt. Inte några slabbiga flotthögar från Gyllene Måsen utan riktiga hamburgare. Med stekt lök, ost, inlagd gurka, sallad och en skvätt ketchup! Mmmmm...

Två trötta troll och en ännu tröttare tonåring(!) sover nu gott och jag misstänker starkt att två vuxna snart följer deras exempel. Kanske vi orkar med några minuter framför TVn först men jag är absolut inte säker...

Är inte simning en idrott?

Inte före fem års ålder om man ska tro vissa i alla fall. Nu höjs momsen på baby- och minisim från 6%, som all annan idrott har, till 25%, vilket innebär rejält höjda priser. Detta leder till att färre familjer har råd att låta sina barn gå på simskola från tidig ålder, utan väntar tills barnet fyllt fem år och helt plötsligt kan utöva idrott.

Det pratas hela tiden om det katastrofala simkunnighetsläget bland Sveriges skolbarn och man måste kunna simma för att få betyg i idrott men det ligger idag, på många ställen, helt på föräldrarnas ansvar. Dessutom kommer larmrapport efter larmrapport om att våra barn rör på sig mindre och mindre, så jag kan inte för mitt liv förstår det här beslutet!

Simskola en fantastisk livförsäkring, barnen lär sig inte bara att simma, de får även lära sig respekt för vattnet, hur de ska agera om de skulle falla i eller råka ut för någon annan vattenrelaterad olycka. De får lära sig att man aldrig badar ensam, att man inte simmar rakt ut i en sjö, utan utmed stranden, de får lära sig att livbojen inte är en leksak, utan ett livsviktigt redskap och hur man använder den och mycket, mycket mer. Detta får de i sig från späd ålder och det upprepas ofta för att det ska sitta i "ryggmärgen".

Klicka på länken nedan och stötta namninsamlingen mot denna höjda moms och dela den gärna vidare!

Nej till höjd moms på simskolor!

Simskolestart och massor med snö!

I går var det terminspremiär för simskolan. Egentligen började den redan förra veckan men då var vi fortfarande sjuka, så vi sköt på starten en vecka.
Barnen var väldigt taggade, det blev ju inget bad under hela jullovet, så det var riktigt efterlängtat. Molly är först ut den här terminen. Ny dag, ny grupp och en ny fröken och en gammal. Sanna från onsdagarna jobbar även måndagar! Molly blev överlycklig! Den lyckan ihop med badlängtan gjorde att lektionen blev väldigt lyckad. Hon simmade hela varvet runt, gjorde fina andningsvändningar och var alldeles otroligt samarbetsvillig! Även ryggsimmet gick bra. Tyvärr blev hon fort trött, det märktes att hon inte har återfått orken efter influensan men hon kämpade tappert och gjorde alla övningar perfekt. Jag lät henne bara göra varje övning ett fåtal gånger för att spara på orken och dessutom är allt vi gjorde repetition för henne.

Theo börjar sin lektion precis när Mollys slutar, så han fick gå ut till stora bassängen själv. Två av mina gamla simskoleelever går i samma grupp som honom och deras lillasyster går i Mollys grupp, så de kan gå ut tillsammans. Även om Theo är riktigt duktig på att simma, så känns det inte helt ok att han knatar omkring själv därinne. Nu känner han ju nästan all personal också och favvisen Sissi jobbar i badet just på måndagar, så det är ju absolut ingen fara men ändå.

Theo satsar stenhårt på tekniken nu, han vill så gärna simma snyggt som han säger och det märktes under lektionen. Långa fina armar, snygga, raka bentag med minimalt plask på crawlsimmet, fina koordinerade rörelser på bröstsimmet och ett ryggsim som inte svängde allt för mycket. Nu är det ju dessutom nytt år, så då är det dags för ett nytt simborgarmärke för honom. Hans tredje!

Molly kraschade fullständigt under Theos lektion, trots att vi bara satt och tittade på, så Sissi tog över tittandet och Molly och jag hoppade in i duschen när det var en stund kvar av lektionen.

Det var många kända ansikten på badet. Vi har ju simmat på måndagar i så många år innan vi bytte till onsdagar för 1 år sedan och det kändes jättebra att vara tillbaka. Fast egentligen spelar det kanske inte så stor roll vilken dag vi simmar på. Det är nog svårt att undvika kända ansikten. Har ju simmat på Vattenpalatset i så många år nu, sedan början på 90-talet och dessutom jobbat där i flera år.

När vi vaknade i morse var hela världen alldeles vit och fluffig. Det bara vräkte ned! Härligt! Molly blev så glad, äntligen får hon användning för sin julklapp, Hello Kitty-pulkan! Tyvärr är det inte riktigt lika mycket snö nere i Göteborg, där skolan ligger som här uppe på höjden där vi bör med tillräckligt för att hon skulle kunna åka i alls fall. Lycka!

Här blev det fisksoppa till middag i kväll. Theo hörde nog det, för han gick över till Isak och helt plötsligt kom det ett sms från Annika med frågan om han fick äta där! Busunge! Molly tyckte däremot att soppan var fantastiskt god, hon åt och åt. En stor skål, plus en stor bit bröd och en massa bacon.

Dagens Mollycitat

Mamma, ditt hjärta är mitt!

Älskade, underbara unge! Du vet precis vad din mamma behöver höra!

En liten paus...

Teckning: Lisa Harald

Änglar och Jumanji

Det har snöat och snöat här. Fjädderlätta flingor men nu ligger det ett ganska hyfsat snötäcke i trädgården.

Lagom för att göra snöänglar och fina snöbanor att springa i. Barnen busade lite med mig när vi skulle gå ut. Jag såg till att de kom ut först och sedan pälsade jag på mig. När jag kom ut såg jag inte till dem någonstans och de svarade inte, trots att jag ropade och ropade. Efter att ha letat runt hela huset, gick jag över till grannen för att höra om de hade sett till dem och det hade de verkligen. De var därinne och lekte. Busungar.... På med kläderna igen.

Fina änglar gjorde de till slut i alla fall.

I dag blev det favvomat för barnen till lunch, fish'n chips! Det är något de verkligen älskar och de äter massor! Molly har tyvärr gått ned ett halvkilo nu när hon har varit sjuk och det är inte bra alls, hon har så svår att gå upp i vikt och har inte gått upp ett gram på 1 1/2 år, så ett halvkilo ned är nästintill katastrof. Så allt som innehåller mycket energi och går ned stora mängder av är det som serveras här just nu.

Nu sitter vi och myser i soffan och kollar på Jumanji. Oerhört spännande och roligt, tycker Theo. Det är så roligt nu när han läser så bra, en helt ny värld av spännande filmer har öppnat sig för honom! Molly är dock inte lika road av filmen men hon leker en spännande lek med Chleo och en rockring, något med trollkarlar och prinsessor som ska rädda drakarna och är väldigt road av detta.

Snart kommer Ludvig hit! Som vi saknar honom, v har ju inte träffat honom sedan mellandagarna. Han fick vara kvar hos sin pappa när vi andra blev så sjuka men nu kommer han i dag. Hans pappa skulle visst åka på solsemester (igen) utan Ludvig (igen) men lovade att nästa gång skulle han få följa med (igen....)

Tänkte vi skulle testa vår elgrill i kväll. Lite grillad karré med sallad och tzatziki vore himla gott. Lite sommarkänsla så här i midvintermörkret.

Just nu är det den absolut läskigare scenen i hela Jumanjifilmen, när Alan och Sarah nästan pussas. Nä, nu vågar jag inte titta, säger Theo....

Räkor är ju himla gott! Pengar också!

Theo har bestämt sig för att inte äta godis på ett helt år! I dag var sista godisätardagen för hans del (undantaget kalas, påsk och jul), så valet av lördagsgodis var extra viktigt när vi var och handlade. Det tog lång tid och mycket vånda innan han hade bestämt sig. Ett paket med fruktkolor och en påse med sedlar! Alltså sedlar som är gjorda av någon slags sötad, lätt smaksatt stärkelse. Supergott var det i alla fall. Enligt barnen. Molly bytte bort mycket av sitt plockgodis mot dessa torra, nästintill smaklösa sedlar.

Något som föll mig i smaken betydligt mer, var kvällens middag; färska räkor! Räkorna har ju varit så himla dyra bra länge nu, så det var längesedan vi köpte men nu var det lite rimligare priser. Vi hade tänkt köpa vid fiskaffären i Landvetter men räkorna hann ta slut medan vi var inne på ICA och handlade det andra. Molly blev jätteledsen så vi fick ringa Labbe, som var ute och jobbade, så han fick åka förbi någon fiskaffär nere i Göteborg och där hade de kvar.

Theo gillar tyvärr inte räkor, så han fick rester av pizzan vi gjorde härom kvällen, så han var helnöjd! Mer till oss andra! Fast vi har ju en räkälskare i Molly, som dessutom har fått till en riktigt bra skalarteknik nu, så det går undan. Hon satte säkert i sig en tjugo räkor, plus en massa rökt makrill, bröd och sallad.

Nu sover hon, mätt och belåten och vi hoppas att Theo också ska göra det snarast. Men han kör en Alfons Åberg här i kväll. Pappa jag är törstig, mamma jag måste kissa, var är min goseuggla, jag hörde något läskigt, pappa jag älskar dig och så vidare, i all evighet...

Får se vem som slocknar först, han eller vi?

Mysfrukost och trolleri.

Jag glömde handla i går, så vi var lite kort på bröd i morse. Då passade jag och min morgonpigga kompis, Molly på att överraska familjen med nybakta scones till frukost. Vi plockade fram massa godsaker, som chmpagnemarmelad, körsbärsmarmelad, goda ostar, salami och oliver. Så mätta och belåtna vi blev allihop!

Efter frukosten åkte Labbe och jobbade och jag och barnen åkte till ICA i Landvetter för att handla.

Där visade det sig att en trollkarl och hennes lärling var på besök. Det blev ballonghundar, kluriga tricks och hänförda ungar som inte alls ville att jag skulle vara färdig redan...

Efter att jag påminde dem om att de skulle få handla lördagsgodis (Theos sista godis på ett helt år!!), så gick de med på att komma och nu är vi hemma igen och jag har precis kommit på vad det var jag glömde att handla.

BRÖD!!!

Första vardagen avklarad och överlevd!

Vi kom iväg ordentligt i morse men resan tog betydligt längre tid än vad den brukar göra. Vet inte om det var en slump just i dag men det tog oss tio minuter att bara komma ut på vägen. Har aldrig varit med om att det går så mycket trafik på den vägen, det är en liten, smal väg mellan Partille och Landvetter och just vid den tiden vi åker, brukar det vara ganska glest med bilar, som mest kan man kanske få vänta på 5-6 bilar som kör förbi men det dag tog det aldrig slut. Jag hoppas verkligen att detta inte är en bestående biprodukt av trängselskatten, att folk väljer omvägar och småvägar för att undvika betalstationerna men risken finns. Det lär vi väl märka.

Ute på motorvägen var det absolut inte mindre trafik än vad det brukar, nästan tvärtom. Nu är just 40:an inte en av de hårdast trafikerade vägarna här i Göteborg, så det var ingen fara.

När vi, 13 kronor fattigare, klev ur bilen vid skolan möttes vi av massa glada tillrop! En drös av Theos kompisar kom samtidigt och de hade visst saknat honom rejält! Han tyckte nästan (men bara nästan) att det blev lite skämmigt med all uppmärksamhet.

Även Molly blev varmt mottagen. Jag fick höra från en fröken, när jag hämtade henne att de hade välkomnat henne och glatt hojtat; "hej, Molly, vad roligt att du är här igen!", varpå hon svarar; "jag har fått en Hallo Kitty-pulka..."

Det fick bli en kort dag i dag, ingen av oss orkade med en heldag. När jag kom till förskolan, hörde jag Molly storgråta och såg henne bli kramad av en fröken i trädgården. Hon hade hållt ett lugnt tempo hela dagen men då orkade hon inte mer alls och hade bara börjat gråta efter mig. Kändes så skönt att jag kom precis då! Även Theo hade tagit det lugnt och han hade haft en rejäl dip vid 11 snåret när han kände att han inte orkade mer. Han hade fått vila lite och sedan var det lunch och efter en rejäl tacobuffé hade han fått tillbaka en del energi och tyckte inte att de behövde ringa efter mig.

När vi kom hem, parkerade jag barnen i soffan, framför en film. De var helt slut. Och jag också...

Jag var dock tvungen att laga stackars Chleo som hade fått en reva på halsen. Molly var helt förtvivlad när hon upptäckte detta och var helt övertygad om att Chleo skulle dö!! Nu är hon lugnad och ligger och snusar gott med Chleo under armen i sin säng.

Nu är det helg! Det var en ansträngade vecka, trots att den var kort...

Snö och grillad varan.

Det har singlat ned snöflingor hela dagen här. Sakta, sakta, knappt så det märks men marken blev vit till slut. Barnen ville gå ut en sväng i dag och det fick de göra. De orkade en sisådär 20 minuter, sedan frös de (trots att de var väl påpälsade) och var helt slutkörda. Men de hade kul så länge det varade!

Vi ska göra ett försök med skolan i morgon men det blir en kortdag. Kan vara bra med lite mjukstart och sedan en helg att vila lite till på.

Jag tycker det är jätteroligt att laga mat men riktigt urtrist att komma på vad. Jag läser gärna kokböcker och har en liten nätt samling av dem men från att läsa om helgrillad varan till att få till vardagsmiddagen, är steget ganska långt.

Till slut, efter mycket dividerande på både Facebook och Instagram blev det pizza till Labbe och barnen och

fläskpannkaka utan mjöl till mig. Alla blev så nöjda så!

Nu håller vi på med operation "natta-småtroll-som-har-vänt-på-dygnet-och-ska-upp-klockan-06.30-för-att-gå-till-skolan". Det går inte helt som på räls...

Ett tunnt lager men ändock snö!!!

Härligt att vakna till en ljusare värld! Ett tunnt, tunnt lager med snö täcker marken och mer ska det visst bli!

Gladast av oss alla är nog Theo! Förhoppningsvis går han till skolan i morgon. Med pulkan under armen!

Ytterligare lite piggare!

Barnen är lite piggare i dag! Vi orkade till och med ett litet besök av grannarna. De har ju legat däckade i samma influensa som oss (misstänker att den ena familjen blivit smittad av den andra familjen), så smittoläget var inga bekymmer.

Vi hade testat att göra bananpannkakor (som jag fick tips av från fina Minininis) och Isak ville gärna smaka. De fick ett tydligt MVG! De kommer vi göra fler gånger. Perfekt att slippa både mjöl och mjölk!

Efter en stund skulle Annika hämta Hanna på förskolan och när de kom hem så fick barnen testa att gå över till dem för att leka en stund. De hade nog himla kul för de var helt slut när de kom hem men det känns verkligen som om vi är på väg åt rätt håll. Kanske, kanske att de kan gå till skolan på fredag!

I så fall blir det trängselskattspremiär för oss. Nu ska vi få betala för att kunna köra våra barn till skolan och åka till jobbet. Känns ju underbart, särskilt som vi inte har något alternativ, kollektivtrafiken här är inte den allra bästa om man säger så, cirka 2 1/2 timme, enkel resa för att lämna barn och ta sig till jobbet. Dessutom skulle det bli ännu dyrare för oss om hela familjen skulle åka buss, vi har ju bland den dyraste kollektivtrafiken i Europa. Som om det inte vore nog, så har de planer på att höja avgifterna ytterligare de närmaste åren. 700 kronor för ett månadskort som enbart gäller i innerstaden och ytterligare några hundralappar för oss som bor i kranskommunerna.

Äh, nog gnällt om det nu, det är som det är och vi har skrivit på listorna om folkomröstningen.

Nu sover trollen och Labbe ska ut och jobba, så jag ska sätta mig i soffan och styra helt och hållet över fjärrkontrollen!

Ytterligare en fantastiskt fin bild från Lisa!

Doktor Rolf och vändning.

Tänk att det finns doktorer som faktiskt lyssnar och tar till sig det man säger! En sådan träffade vi idag på Olskrokens Vårdcentral. Det var vårt första besök där, Molly har ju bytt vårdcentral för att dels följa med sin BVC-sköterska och dels sin astmaläkare, när de bytte. Kan ju lugnt säga att hittills har vi varit väldigt nöjda med det beslutet.

Öronen såg fina ut, lite buktande men inte röda och inflammerade. Luftrören lät förhållandevis bra också men vi kunde öka på Flutiden lite extra just nu.

Det kändes som man fick ett väldigt fint bemötande när vi var där och han vände sig även direkt till Molly när han undersökte henne och förklarade noga vad han gjorde.

Barnen behöver vila ordentligt några dagar innan de går tillbaka till skolan och jag fick läkarens direktnummer om det skulle tillstöta något. Det känns riktigt tryggt.

Efter vårdcentralen åkte vi och handlade, apelsiner, grape, ginseng och annat nyttigt. Nu ska vi bli friska ordentligt!

När vi kom hem och hade ätit lunch, plockade Theo fram julklappen han fick av Frida och Sofia, en spargris som skall målas.

Molly ville ju också måla något, så numera är en av våra vita skålar väldigt färgglad. Mycket finare, tycker jag!

Vi har fått glada nyheter från Trollhättan! Bella har fått komma hem igen! Äntligen! Nu hoppas vi att hon inte råkar ut för något mer sådant här, det räcker ju gott och väl med bröstcancern.

Morfar får inte komma hem riktigt än men han blir förflyttad från KSS i Skövde till Mariestads sjukhus, så nu kan mormor lättare hälsa på honom. Där på sjukhuset jobbade ju jag på somrarna i början på 90-talet.

Kan det vara så att det faktiskt vänder nu? Jag hoppas verkligen det!

Lite kul är det.

Titta på Gagnef stajl - CowboyBengts™ cover på YouTube

Hos doktorn

Vi väntar på doktorn och Molly har med sig både Cleo och Björnen för säkerhets skull.