Första vardagen avklarad och överlevd!

Vi kom iväg ordentligt i morse men resan tog betydligt längre tid än vad den brukar göra. Vet inte om det var en slump just i dag men det tog oss tio minuter att bara komma ut på vägen. Har aldrig varit med om att det går så mycket trafik på den vägen, det är en liten, smal väg mellan Partille och Landvetter och just vid den tiden vi åker, brukar det vara ganska glest med bilar, som mest kan man kanske få vänta på 5-6 bilar som kör förbi men det dag tog det aldrig slut. Jag hoppas verkligen att detta inte är en bestående biprodukt av trängselskatten, att folk väljer omvägar och småvägar för att undvika betalstationerna men risken finns. Det lär vi väl märka.

Ute på motorvägen var det absolut inte mindre trafik än vad det brukar, nästan tvärtom. Nu är just 40:an inte en av de hårdast trafikerade vägarna här i Göteborg, så det var ingen fara.

När vi, 13 kronor fattigare, klev ur bilen vid skolan möttes vi av massa glada tillrop! En drös av Theos kompisar kom samtidigt och de hade visst saknat honom rejält! Han tyckte nästan (men bara nästan) att det blev lite skämmigt med all uppmärksamhet.

Även Molly blev varmt mottagen. Jag fick höra från en fröken, när jag hämtade henne att de hade välkomnat henne och glatt hojtat; "hej, Molly, vad roligt att du är här igen!", varpå hon svarar; "jag har fått en Hallo Kitty-pulka..."

Det fick bli en kort dag i dag, ingen av oss orkade med en heldag. När jag kom till förskolan, hörde jag Molly storgråta och såg henne bli kramad av en fröken i trädgården. Hon hade hållt ett lugnt tempo hela dagen men då orkade hon inte mer alls och hade bara börjat gråta efter mig. Kändes så skönt att jag kom precis då! Även Theo hade tagit det lugnt och han hade haft en rejäl dip vid 11 snåret när han kände att han inte orkade mer. Han hade fått vila lite och sedan var det lunch och efter en rejäl tacobuffé hade han fått tillbaka en del energi och tyckte inte att de behövde ringa efter mig.

När vi kom hem, parkerade jag barnen i soffan, framför en film. De var helt slut. Och jag också...

Jag var dock tvungen att laga stackars Chleo som hade fått en reva på halsen. Molly var helt förtvivlad när hon upptäckte detta och var helt övertygad om att Chleo skulle dö!! Nu är hon lugnad och ligger och snusar gott med Chleo under armen i sin säng.

Nu är det helg! Det var en ansträngade vecka, trots att den var kort...