Nästa sjukling och mer finbesök!

Strax efter att Ninna och flickorna hade åkt, ringde telefonen. Det var barnens farmor som ville komma ned en sväng! Så glada vi blev! Molly satt och sjöng, "jag gillar min farmor, jag längtar efter farmor"

Vi åkte in till Nils Erikssonsterminalen för att hämta upp henne vid bussen. Eftersom vi var ordentligt i tid (kors i taket) så hade vi lite tid över och kikade in i Nordstan. Det blir ju inte av att man åker dit längre med alla vägtullar och skyhöga p-avgifter, så det var lite trevligt. Vi gick först till Polarn för Molly behöver nya varma vantar med allt sådant var slut! I januari?? Vi strosade vidare och hamnade på HM. Jag handlar sällan där men tycker att det kan vara kul att kika. Det tyckte Molly också, hon hittade direkt en tröja som hon "bara måste ha!"

Det var en bild på Merida från hennes nya favoritfilm, Modig! Hon älskar denna rödhåriga, modiga tjej! Jag föll till föga för hennes bedjande ögon och köpte tröjan till henne! Det är så sällan hon ber om något när vi är ute i affärer.

När vi hade plockat upp farmodern åkte vi till Casa för att hämta pojkarna och Marianne följde med ned till Theos klassrum. Gissa om han blev lycklig! Han visade henne allt i hela rummet och de gick noga igenom hans låda med arbeten.

En grej hände som jag tyckte var lite kul. När vi kom i i klassrummet var det ju fritids och då är ljudnivån självklart lite högre än under lektionerna. Jag har ju pratat mycket om hur tyst det är i ett Montessoriklassrum och tänkte att det var ju attans att farmor skulle komma just nu när det lät så mycket. Då kommer Marianne fram till mig och viskar, "Vad tyst det är här inne, är det alltid det? Så många barn och så låter de inte mer?" Vi pratade med fritidsfröken Marie om detta och hon berättade om hur barnen beter sig när de är ute på utflykter runt om i stan. De håller en låg, behaglig ljudnivå, även om de pratar och diskuterar mycket, de springer inte omkring och gapar och busar och är de och lyssnar på någon som berättar något, så är de knäpptysta och räcker upp handen när de vill fråga något! Jag har sagt det förr och kommer säga det många gånger igen, Casa är en helt fantastisk skola, från förskolan och hela vägen upp till högstadiet! Känns så himla skönt att ha hittat så rätt för barnen!

Vi tog vägen förbi verkstan efter skolan, för att visa Marianne allt som händer där. När vi sedan skulle sätta oss i bilen så var Theo helt slut. Jag tänkte inte så mycket på det, det har ju varit på tok för mycket jobbigt och tråkigheter runt omkring oss det sista, klart att han också blir påverkad.

När vi kom hem fick vi förklaringen till hans trötthet. Nu var det visst dags för honom att bli sjuk igen. Feber och värk i kroppen. Hoppas bara att vi slipper sjukhuset för hans del. Han är otroligt ynklig just nu och halvslumrar i soffan och gnyr i sömnen. Stackars lillplutten!

Mysigt besök.

Det ringde på dörren och utanför stod det två efterlängtade kusiner! Molly blev så glad så hon studsade! Ninna är hemma med tjejerna på onsdagar, så de kom över för att pigga upp vår lilla sjukling och det lyckade de med! Det gick till och med ner en hel falukorvsskiva, några skedar med makaroner och en hel del grönsaker när man hade trevligt lunchsällskap!

Frida och Molly lekte en lång stund i lekrummet däruppe och hade jättekul. Frida var, dagen till ära, världens finaste tomteprinsessa med tomtedräkt, luva, prinsesskrona och glitterstrumpor! Så tjusigt, så!

Tjejerna hade med sig en jättefin present till Molly, en välfylld pyssellåda! Molly börjar verkligen tycka att det lönar sig att vara sjuk, särskilt nu när hon mår lite bättre!

När kusinerna hade åkt, öppnades pyssellådan och sedan har fröken varit fullt koncentrerad på sitt arbete. En perfekt present till en liten som har ont och inte orkar som vanligt!

Så himla skönt att vakna hemma!

Även om natten har varit trasslig med mycket oro. Påfyllning av smärtstillande på småtimmarna och ändå rasade febern upp till 39,8 nu på morgonen.

Nu kämpar hon tappert med att få i sig lite mat och dryck, aptiten är absolut inte på topp, hon kväljer sig för allt, till och med dricka. Hon fick välja helt vad hon skulle äta och det blev digestivekex, oliver och tropisk juice men det går väldigt trögt.

Själv gör jag allt för att kvickna till efter tre nätter med nästintill obefintlig sömn. Men nu är vi ju hemma och kan vila när vi vill utan att behöva passa undersökningstider och annat!

Vi är hemma!!

Efter ett riktigt roligt besök på lekterapin, skulle vi försöka få Molly att äta för att se hur magen reagerade.

Det var inte det enklaste, inget smakade henne och då fick hon både pannkakor och yoghurt. Hon kväljde sig vid varje tugga och tillslut kände jag att vi inte skulle plåga henne mer. Vi tog en promenad ned till kafeterian där vi hittade en chokladboll som Molly blev sugen på. Hon orkade äta ungefär en fjärdedel av den innan det blev för mycket men det var jättebra!

Vi gick upp till avdelningen igen och då kommer en sköterska och frågar Molly om hon ville ha en glass och det var tydligen helt rätt att erbjuda fröken just i dag! Den slank ned fortare än kvickt och sedan sprang hon runt och frågade, var är hon, var är hon? Vem letar du efter, frågade jag! Den snälla doktorn (alla som jobbar på sjukhus är doktorer enligt Molly) som jag fick glassen av. Jag älskar henne och vill krama henne! Jo det är så med Molly, vägen till hennes hjärta går via magen, vill du ha en livslång, trogen vän, ge henne något gott att äta. Sköterskan fick sin kram med en liten tår i ögat!

Efter lite lek och TV-tittande, kom doktorn igen, kände lite och säger att magen har reagerat bra, ni kan få åka hem!! Underbart!!

Tyckte jag i alla fall. Molly, som konstant har tjatat och gråtit om att hon vill åka hem, har till slut insett fördelarna med att ligga på sjukhus. Man får presenter hela tiden, en fantastiskt rolig lekterapi, TV-apparater i varje rum med massor av roliga program och filmer och hur mycket människor som helst som har all tid i världen att lyssna på dina berättelser och busa med dig. Vill man verkligen åka ifrån ett sådant paradis? Särskilt som man mår bättre nu med all smärtlindring!

"Neeeej, jag viiiill inte åka hem, jag vill stanna häääär!"

Suck! Värre blev det när sköterskan skulle ta bort nålen, nu gjorde ju inte heller den ont, den ville hon ha kvar för att visa Theo och Ludvig...

Efter att ha blivit mutad med ännu mer presenter gick hon dock med på att låta ta bort den och hon började nog känna att det faktiskt skulle bli ganska skönt att få komma hem och få sova bredvid pappa igen!

Vi åkte förbi Casa och hämtade upp Theo och sedan åkte vi förbi verkstan och kramade lite på pappan och så bar det av hemåt!

Molly har alltså en så kallad körtelmage. Det innebär att lymfkörtlarna i magen svullnar vid infektion, på samma sätt som de i armhålorna och på halsen kan göra. Detta kan göra riktigt ont och vara väldigt svårt att skilja från en blindtarmsinflamation, särskilt på små barn där det är svårt att se ordentligt med ultraljud. Nu ska hon vila och få rejält med smärtstillande ett par dagar. Det kan ta upp till två veckor innan man mår bra igen men vi är tacksamma för den diagnosen, jämfört med allt annat de har misstänkt. Dessutom är det viktigt att hon äter, i detta skede mindre viktigt. Så nu blir det favoritmat för hela slanten!

Nu ska hon äta Chicken Nuggets med pommes frites och sötsur sås och dricka milkshake till, sedan blir det sängen för både henne och mig, för sömn blev det ju inte så mycket med i natt...

Tack för all stöttning och uppmuntran från er alla därute, både här på bloggen, via sms, FB, Instagram och telefon. Det betyder jättemycket för oss i en sådan här situation.

En jobbig natt men trevligare morgon!

Lilltrollet har sovit väldigt oroligt och gnytt och gråtit under natten. Haft ont, ont både i mage och i handen där nålen sitter. Vi har suttit ute i soffan i lekrummet en hel del under natten.

Febern gick upp när vi satt där och hon fick sådan frossa så hela hon bara skakade. Lite febernedsättande och en värmedyna fick henne att slappna av. Då passade de på att ta ett nytt blodprov men nu kunde de ta det genom nålen, vilket Molly uppskattade väldigt, "nu behöver jag inte gråta för det gör inte ont!"

Så småningom somnade hon i min famn och jag kunde lägga henne i sängen där hon sedan sov gott länge! Hon sov till och med genom ronden, vaknade bara till lite när de klämde henne på magen men somnade strax om igen.

När hon sedan vaknade kom det fler läkare som skulle klämma henne på magen men då var hon på toppenhumör och visade alla sina gosedjur och pratade. Droppet var slut, så det kunde kopplas bort. När de skulle skölja ur nålen, gjorde det jätteont och det goda humöret var som bortblåst.

Det kom det tillbaka till viss del när hon fick dricka festis! Godis!

Ännu mer kom den tillbaka när vi fick gå ned till lekterapin!!

Lyckan blev stor när hon upptäckte det fina lekhuset! Nu är nog frågan den hur vi ska få med henne härifrån...

En natt på Östra

Jodå, vi blev visst kvar här över natten. Efter många och besvärliga undersökningar kom de fram till att de ville behålla henne här.

En ultraljudundersökning som var både smärtsam och långdragen gjorde att hon nästan bröt ihop. Jag har aldrig hört henne gråta så hjärtskärande. Hon var precis skräckslagen och skakade i hela kroppen innan men när doktorn började undersökningen tog hon sig samman på ett sätt som få vuxna hade klarat av. Hon låg blixt stilla, trots att hon grät av smärta! Min tappra, modiga lilla prinsessa!

Efter ultraljudet tog läkarna beslutet att lägga in henne med dropp. Detta för att tarmarna ska få vila och för att kunna ha henne under uppsikt. De misstänker att det är så kallad körtelmage, att körtlarna i magen svullnar vid infektion, på samma sätt som de på halsen och i armhålorna kan göra och detta kan vara oerhört smärtsamt.

Efter en dos smärtstillande så piggnade hon till lite och vi fick faktiskt några leenden! Sedan fick vi komma upp på rummet och Molly blev överlycklig när hon fick se det fina lekrummet! Hon ville genast sätta sig och rita och gjorde en jättefin teckning till sin pappa!

Snart var det roliga dock slut, droppet skulle sättas! Nu var Molly så trött på allt och bara grät och grät. Det hela blev ju inte bättre av att det var väldigt svårt att sätta nålen och de fick försöka först i armhålan och sedan på ena handen innan de fick ordning på det, Hon hade ett gott hull sa de men det gjorde det svårare att få i nålen ordentligt.

Precis när vi var klara kom den hett efterlängtade pappan! Så skönt att få en jättekram av pappa när man är så ledsen! Många och långa godnattkramar blev det innan hon släppte iväg honom hem!

Nu har hon fått lite mer smärtstillande och sover så gott med alla sina gosedjur runt sig!

En dag på Östra. Igen...

Vi gav oss av till VC men fick inte någon antibiotika men väl en remiss tillbaka till barnakuten. Någon urinvägsinfektion var det absolut inte tal om?!?

Med lite smärtstillande i kroppen och massa roliga leksaker blev den första delen av väntan inte allt för smärtsam. Dessutom har hon lärt sig något nytt, mycket roligt; att kissa i plastmuggar!

Däremot är hon inte helt överförtjust i alla läkare som ska klämma på hennes onda mage. Till slut säger hon till doktorn att han inte behöver klämma, hon kan göra det själv! Och när de, återigen, ska sticka henne i fingret, frågar hon sköterskan varför de sticker henne där, hon har ju inte det minsta ont i fingret, bara magen...

En ljusglimt under dagen var när pappan kom förbi innan han skulle hämta Theo från skolan för vidare transport till simningen men kraschen när han var tvungen att åka var oändlig med många tårar. Tackolov kom Lisa efter ett tag och livade upp stämningen.

Nu väntar vi på en ultraljudsundersökning som ska visa om det är blindtarmen som spökar eller "bara" körtelmage. UVI uteslöts ju i morses och njurbäckeninflamation har uteslutits under dagen och vi hoppas innerligt på att även blindtarmsinflamation kan uteslutas. Men hon fastar och emblas för säkerhets skull.

En dag på Östra.

Molly fick ju feber i gå kväll och när hon vaknade i morse klagade hon på ont i magen.

Jag klämde lite försiktigt på magen och hon tjöt som en stucken gris. Det gjorde jätteont runt naveln och runt om till ryggen på högersidan.

Efter ett samtal till 1177 begav vi oss mot barnakuten på Drottning Silvias Barnklinik på Östra för att en doktor skulle få titta på henne. Theo fick följa med också men blev upphämtad av Labbe i en liten glipa mellan jobben. Theo skulle ju på Bowlingkalas och det ville han absolut inte missa. Vid sådana här tillfällen känns det väldigt jobbigt att man har släkten så långt borta...

Vi fick vänta länge innan vi fick anmäla oss på akuten men sedan gick det snabbt. Det klämdes, togs temp och undersöktes noga och så togs ett urinprov som gav ett tydligt svar; urinvägsinfektion! Då fick vi en valmöjlighet, antingen vänta kvar länge på akuten bland alla RS-sjuka spädbarn eller åka hem och ringa vårdcentralen i morgon bitti. Det valet var inte särskilt svårt, så nu är vi hemma igen och ger både alvedon och ipren mot smärtan.

De tyckte att Molly var så duktig och tapper på sjukhuset så hon fick både ett Bamseklistermärke och ett paprikagosedjur! "Tack så mycket, jag älskar paprika" säger Molly.

När vi åker från sjukhuset säger Molly att hon är hungrig!!! Jippi, vad vill du äta, du får välja vad som helst! Nuggets och pommes frites, blev svaret!

Vi mötte upp en hungrig pappa på det nya Max vid Torpavallen för lite slafsiga (men bättre än Gyllene Måsen) hamburgare. Tre nuggets och en halv påse pommes och lite mjukglass slank ned! All energi är bra energi i det här läget!

Sedan var det dags att hämta upp partyprissen på Strike & Co och bege oss hemåt.

Nu har Molly fått en påfyllning smärtstillande, så hon kan få lite välbehövlig sömn och kanske vi andra också. Kan behövas...

Kompis Arvid och feber...

Riktigt finbesök har vi haft här i dag! Arvid, Victor och Kerstin var här och busade och åt mat! Calippo är ju pappaledig med Victor, så han passade på att få en barnfri dag och andas lite.

Theo vill ju så hjärtans gärna ha en lillebror eller lillasyster till och när han nu inte får det så har han "adopterat" Victor som sin bonusbror. Han tycker att det är så himla roligt med småbäbisar men vi har sagt att nu får han hålla tillgodo med Victor och alla småkusiner som drösar in.

Theo körde dansstopp med småttingarna men det urartade ganska snabbt, det där med att stå still är ju inte en 3 1/2-årings starkaste sida...

Som sagt... Pausadelen faller ganska snabbt bort.

Victor har precis upptäckt majskrokarnas förtrollade värld, så nu ska jag sanera bord, stol och golv. Saneringen av Victor, som sannerligen behövs, får Kerstin fixa när de har kommit hem.

Mycket bus, prat och skratt och pyttepytte lite tjat har fyllt dagen. Efter middagen nu på kvällen var alla ganska trötta. Molly däckade fullständigt och bara grät men det fick sin förklaring.

39 graders feber....

Suck...

Så skönt det är med helg!

I går körde Theos dans igång. Nya steg att läras in och de blir mer och mer avancerade. Theo var helt slut efter lektionen och höll på att somna i bilen.

Jag och Molly roade oss med att leka med kameran. Först fotade jag henne...

sedan var det hennes tur att fota mig.

Molly var ovanligt pigg, trots att de har haft hennes favoritaktivitet på Casa under dagen. Skogspromenaden! Vilken lycka det är att få gå ut genom grinden med sina kompisar och lite matsäck i ryggsäcken! När de kommer tillbaka till skolan arbetar de vidare med vad de har sett och gjort där ute i vildmarken.

Väl hemkomna, efter dansen, fixade vi till lite hamburgare. Gott och snabbt, innan det var dags för Molly att nattas. För Theos del är fredagskvällar veckans höjdpunkt! Att sitta i soffan och mysa med pappan och kolla på Gladiatorerna och kanske, kanske äta lite chips! Utan lillasyster och mamma!

Trollen vaknade tidigt nu på morgonen. Molly redan strax efter 6 och Theo, en timme senare. Efter en snabb frukost sprang Theo över till Isak. Det blir ju inte så mycket lekt på vardagarna, speciellt inte nu sedan alla aktiviteter har kört igång, så när helgen kommer är det hett efterlängtad att få springa över till grannen så fort det bara går!

Molly, vår lilla godisråtta, valde att stanna hemma och äta LÖRDAGSGODIS!! Dessutom får hon besök snart, kompisen Arvid ska komma hit och leka en stund. De träffas ju varje dag på Casa men det blir annorlunda när man leker hemma.

Vi bjuder självklart våra mest matglada gäster på lunch, därför står det en gryta med köttfärssås och puttrar på spisen!

När vi ändå håller på och lagar mat, kan man lika gärna fixa lite till. En rostbiff till morgondagens middag. Ugnssteks på låg värme och vår sedan ligga i marinad under natten. Mmmmm

En dag som denna...

Stöd Cancerfonden | Cancerfonden

När ska vi kunna bota?

Livet ska inte ta slut innan det knappt ens har börjat. När man egentligen ska vara ute och upptäcka världen. Göra dumheter. Utbilda sig. Bilda familj. Allt är borta.

Det är så fel, fel, fel, fel, fel...

ORÄTTVIST!!

Fuck cancer!

Ta vara på livet, man vet inte hur länge man har kvar det! Ta vara på de nära och kära, man vet inte hur länge man har kvar dem.

Kramas!

Dagens Mollycitat

"Om man pruttar blir det skitkul!"

Självklart följt av ett asgarv som bara kan komma från en fnissig snart-fyra-åring...

Mycket, är ordet som bäst sammanfattar den här torsdagen.

Labbe fick ge sig av hemifrån vid 5-snåret för att byta lite däck. Jag vaknade till när han larmade på ytterdörren och kunde inte somna om sedan. Fördelen med det är ju att vi inte försov oss och kom i god tid till skolan. Sedan var det ett effektivt jobbande fram till lunch. Sparrissoppa med bacon ned i magen, vilken verkade suga åt sig all energi, för i resten av kroppen fanns det verkligen inget av den varan.

På denna icke existerande energi, lyckades jag ändå, på något sätt, inte bara ta mig igenom eftermiddagen på jobbet, utan även ett möte med skolan, angående Ludvigs övergång till åttan och sedan hämta upp Theo vid kören och ta oss hem genom köerna.

Mat fick dock bli pannkakor från frysen till barnen och ett stekt ägg till mig. Labbe löser mat på egen hand, han försöker få ordning på Toyotans bromsar.

På tal om kören, nu är det snart musikaldags igen. Nästa söndag klockan 17 närmare bestämt, i Härlanda Kyrka. Nu håller vi tummarna för att Theo håller sig frisk den här gången!

Nu ska jag ta mig en panodil och hoppas på att det räcker för att bota huvudvärken som är i antågande.

God natt!

Kan man få tillbaka sin vanliga färg på håret?

Jag fick mina första grå när Linnea var nyfödd och jag var bara 22 år gammal. Brukar alltid skoja och skylla de grå på henne och hennes första kolikmånader, för de sammanföll så perfekt. Med åren har de grå blivit fler och fler och tagit över hårfärgen längst upp på huvudet. Jag tycker att det är skitsnyggt med grått hår. På andra. Därför envisas jag med att färga håret minst var 4:e vecka för att de grå ska hålla sig borta. Nu har det gått 6 veckor men de grå syns inte till mer än på en fläck av en enskronas storlek! Vad händer? Kan man få tillbaka färg på håret? Eller har det slutat att växa? Fast då borde ju även den grå fläcken vara färgad? Någon som kan förklara?

I dag hämtade jag bara en trollunge på skolan, den yngsta. Den äldre skulle med världens bästa Evelina hem! Total lycka! Han skuttade upp ur sängen i morse, på med kläder och i med frukost på två röda och fattade inte alls varför vi inte kunde åka redan klockan 7...

Ännu lyckligare var han när han kom hem och bubblade på om allt de gjort. Till slut fick jag dämpa honom lite, för han hade en lillasyster som var rejält avundsjuk på att inte hon också hade fått åka med hem till Evelina.

Lyckan blev nästan överväldigande, för honom, när han fick post. En inbjudan till Bowlingkalas nu till helgen hos en annan favorittjej! Han studsade runt som en kula i ett flipperspel. Theo har haft en alldeles otroligt bra dag i dag, skulle man nog kunna sammanfatta det hela, utan att överdriva...

Själv har jag fått öka på Levaxindosen igen, värdena hade blivit sämre än sist, trots högre medicinnivå. Suck!

Nu ska jag säga hej då till Labbe som ska ut och jobba...

Härlig simskoledag!

Vi hoppas på att båda småtrollen har gått in i en ny fas i livet, det trasslas nästan inget alls under simskolelektionerna! Molly gör allt fröken säger, åtminstone när fröken är med henne. Hon behöver verkligen hoppa upp till nästa nivå och simma med bara fröken och inte mamman.

"När jag väger så hög (handmåttning strax ovanför huvudet), då ska jag simma utan min mamma eller min pappa med bara fröken och då är jag jääääättestor och fyra år!!"

Fast lite trist kommer det bli för mamman i alla fall. Jag vill ju få vara med på simningen! Ska jag aldrig få vara med igen? Nej, vi ska inte skaffa en liten till bara för att jag vill vara med på babysim eller minisim! Känns som att det är enklare att börja jobba som instruktör istället...

Trötta barn som somnade i bilen på väg hem=pigga barn efter middagen som inte alls vill gå och lägga sig och sova.

Efter många och långa diskussioner och en mycket modig pojke som tog hjälp av sin (totalt orädda) lillasyster för att gå upp på (den kolmörka) övervåningen för att hitta sitt gosedjur, Bubbles men hittade Hello Kitty där istället, för att hitta Bubbles i sängen sedan, så gick de med på att sova...

Nu sover de gott i alla fall och jag ska strax göra detsamma. Labbe däremot, är ute i kylan och jobbar och jobbar...

Tävling hos Susanne P!

Det pågår ett firande inne på en av mina favotitbloggar! Ett firande som firas med en tävling! Tävla ni också och skulle ni inte vinna priset, så har ni ju vunnit lite ändå, det är ju en fantastisk blogg ni har fått stifta bekantskap med!

Susanne P: Tävling/utlottning...

Städdag

I dag har vi städat och städat. Lekrummet och gästrummet på övervåningen har fått sig en rejäl genomkörare, mycket blev slängt. Dessutom hittade jag en stor hög med tvätt i en leklåda, handdukar och sängkläder?!?

Vi har även köpt nya täcken och kuddar, så vår tvättmaskin har verkligen fått bekänna färg här i helgen. Så skönt med sprillans nytt i sängen, fluffigt och mysigt!

Barnen har varit superduktiga och städat sina rum och Ludvig har även städat en hel del annat också. Femton års tjat har äntligen börjat ge resultat...

Till lunch blev det kokt wienerkorv med räksallad, för att det skulle gå snabbt att både laga och äta.

Till middag gjorde vi en couscoussallad med grillade grönsaker, ost, grillad kyckling, avocado och ölkorv. Vitlöksbröd kryddade med persillade hade vi till. Lite sommarkänsla i den maten!

Nu var den här helgen till ända och i morgon bitti kör vardagen igång igen med skola och simning.

Dagen Mollycitat

Vi måste ju ha lite koll på Mollys vikt, så vi väger henne ganska ofta. Nu på morgonen var det dags igen och vi fick ett mycket glädjande resultat. Hon har gått upp allt hon gick ned när hon var sjuk, plus lite till!

Jag: Jaa, Molly, du har gått upp jättebra!

Molly: Ja, nu väger jag så här lång! (Varpå hon måttar med handen ovanför huvudet)