En natt på Östra

Jodå, vi blev visst kvar här över natten. Efter många och besvärliga undersökningar kom de fram till att de ville behålla henne här.

En ultraljudundersökning som var både smärtsam och långdragen gjorde att hon nästan bröt ihop. Jag har aldrig hört henne gråta så hjärtskärande. Hon var precis skräckslagen och skakade i hela kroppen innan men när doktorn började undersökningen tog hon sig samman på ett sätt som få vuxna hade klarat av. Hon låg blixt stilla, trots att hon grät av smärta! Min tappra, modiga lilla prinsessa!

Efter ultraljudet tog läkarna beslutet att lägga in henne med dropp. Detta för att tarmarna ska få vila och för att kunna ha henne under uppsikt. De misstänker att det är så kallad körtelmage, att körtlarna i magen svullnar vid infektion, på samma sätt som de på halsen och i armhålorna kan göra och detta kan vara oerhört smärtsamt.

Efter en dos smärtstillande så piggnade hon till lite och vi fick faktiskt några leenden! Sedan fick vi komma upp på rummet och Molly blev överlycklig när hon fick se det fina lekrummet! Hon ville genast sätta sig och rita och gjorde en jättefin teckning till sin pappa!

Snart var det roliga dock slut, droppet skulle sättas! Nu var Molly så trött på allt och bara grät och grät. Det hela blev ju inte bättre av att det var väldigt svårt att sätta nålen och de fick försöka först i armhålan och sedan på ena handen innan de fick ordning på det, Hon hade ett gott hull sa de men det gjorde det svårare att få i nålen ordentligt.

Precis när vi var klara kom den hett efterlängtade pappan! Så skönt att få en jättekram av pappa när man är så ledsen! Många och långa godnattkramar blev det innan hon släppte iväg honom hem!

Nu har hon fått lite mer smärtstillande och sover så gott med alla sina gosedjur runt sig!