Universeum och Le Baron

Här kommer resten av vårt besök på Universeum. Molly älskar de stora akvarierna, framför allt det med hajar. Hon lägger sig på rygg framför det och tittar. Så kan hon ligga hur länge som helst. Sågfisken, Fröken Sågkrates, är den största favoriten och Molly talar högt och glatt om för alla närvarande, så fort den sågnosade skönheten visar sig. Theo fascinerades av en bläckfisk som såg ut att tvätta sig. Den här gången vågade Molly klättra över gångbron över akvariet där man får klappa fiskarna och det ville hon helst fortsätta med. Länge...

Theos favoriter på Universeum, är "andra sidan", det vill säga den sidan av byggnaden där man kan få klättra in i en polisbil eller en rymdstation, tävla mot en kackerlacka och andra kul grejer. Om ni kommer dit, leta upp den sköna fåtöljen där man kan sitta och beundra sig i en spegel. Himla spännande, lite för spännande tyckte Molly och Theo... Jag och Labbe hittade en lögndetektor och när det var min tur, fick jag frågan om jag var 20 år. Jag tryckte självklart på den röda "nej-knappen" men när resultatet kom, visade detta sig vara en lögn? Undrar hur man ska tolka det? Man kunde ju, som sagt, springa ikapp med en kackerlacka och der var en slags häckbana, där man skulle hoppa över hinder i olika höjder. Theo och Ludvig hoppade för glatta livet men när det var Mollys tur, så hade hon inte en chans att hoppa, hon fick istället, i värsta bootcampstilen, kravla sig över varje hinder. Vi föreslog att hon skulle springa bredvid hindren med se det gick inte alls för sig. Att fuska är inget för vår lillplutta.

Det fanns även ett laserin, där man skulle ta sig genom utan att bryta laserstrålarna. Man kunde följa förloppet från utsidan, vi en värmekamera, som gav fantastiska bilder. Detta är (delar av) min familj i värmeformat. Tillslut orkade varken vi vuxna eller barnen mer, det var oerhört mycket (fysiskt) att testa och dessutom var det varmt, kvavt och fuktigt. Vi behövde luft och dricka och dessutom stängde de stället strax...

Barnen fick syn på en välbekant restaurang och övertalade oss andra om att vi nog måste gå dit. Det var jättelängesedan vi var där, först åkte vi till Cypern, sedan åkte Jean med familj till Libanon och sedan har restaurangen varit stängd för renovering ett tag men nu var den öppen igen. Så Molly hade längtat efter Jean, han fick en jättekram och hon ville inte släppa taget om honom! De hade fått så fint därinne nu, med ljusa partier och vackra takkronor. Väggarna pryda av bilder från Libanon och badrummet har fått nytt kakel och färg. Hela restaurangen känns större på något vis.

Maten var, som vanligt, fantastiskt god. Vi blev kvar länge, åt och pratade och barnen busade runt. De säger att de jobbar. Jean har utrustat dem med varsitt block och penna, så går de runt och tar upp beställningar. På Theos block går det i alla fall att läsa vad det står men på Mollys block är det mest ballonger och drakar... Det blev ganska sent innan vi kom på att vi måste handla! Tur att de flesta ICA-butiker har öppet till klockan 23 nu för tiden. Och tur att det finns självscanning...