Vann Spa

I dag begav vi oss norrut, mot Lysekil och Vann Spa. Något spaande blev det inte men väl firande.

Min fina svärmor fyller nämligen år i morgon (på samma dag som min mamma) och vi möttes på Vann för en födelsedagslunch.

Molly valde favoritklänningen, den lila, glittriga, som hon fick av Anniie på 3-års dagen. Den är så bra, dels för att hon fick den av sin älskade Anniie, dels glittrar den och dels går det fantastiskt bra att snurra i den.

Theo valde vit skjorta men glömde bort slipsen. Som tur är har han fortfarande inte kommit på det, då hade katastrofen varit ett faktum.

Efter maten, slängde vi oss i poolen. Eller ja, vi och vi. Badkrukorna var kvar på land och diskuterade skillnaden mellan altan och balkong men lyckades nog inte enas om vad som var vad men jag och småtrollen badade för glatta livet! Det slimmades och döks. Molly var lite tvekande först, det var inte helt varmt i den poolen men när hon väl kom igång ville hon aldrig sluta.

Till slut, med både mutor och hot, fick vi upp både dem och mig och vi bytte om och kunde bege oss hemåt. Vi ville ju inte komma hem för sent, i morgon börjar Molly på Casa! Dessutom ville vi ta småvägarna hem. Man blåser alltid bara på längs motorvägen och hinner inte se något direkt. Nu valde vi att ta färjan över till Lysekil och det var ett riktigt äventyr för barnen. Theo åkte mycket färja när han var liten, när vi hade båten på Öckerö men sedan vi flyttade den till fastlandet har det inte blivit så mycket av den varan. (Förlåt, Jonas, vi ska komma och hälsa på dig igen. Snart! Lovar!) Theo var dock lite nervös för att färjan skulle gå på grund...

Vi stannade till vid en av broarna ute på Tjörn och kollade på utsikten men jag är ju så höjdrädd (jag vet, Siegsäule, TV-torn och AtmoSfear, jag är något av en självplågare också...) så jag tyckte att det var fruktansvärt obehagligt att stå där och framförallt, låta barnen titta ned. Det gör liksom ont i fötter och smalben i sådana situationer, så vi gick in till en rastplats där man också kunde beundra utsikten, fast från fast mark.

Barnen hade fullt upp med att hitta det perfekta tugg-grässtrået. Sena hem blev vi ändå och valde därför att ta svängen förbi La Vacca och köpa med mat hem. Pizza och sallad blev dagens val. Nu är maten uppäten, Theo fick i sig hela sin, minus en tunn, liten slice. Hela pizzan! Nu försöker jag få Molly att varva ned, vilket inte är det lättaste. Det är pirrigt inför i morgon, nya fröknar och nya kompisar. Ja, Arvid känner hon ju väl men resten av barnen är helt okända för henne. Theo och Ludvig börjar inte förrän på onsdag, så de får vara hemma under tiden men vi har kommit överens om att de ska väckas i "skoltid", så att de vänjer sig lite.