Jag har hittat världens bästa bantningsmedel!

Det stavas H A L S F L U S S. Mycket effektivt! Under ungefär en veckas tid kan du bara med stor möda och intensiv smärta möjligtvis svälja flytande föda. Minsta partikel känns förvillande likt glaskross när det letar sig ned genom den svårt sargade halsen. Vågen står redan nu på -3 kg! På lika många dagar! Rekomenderas (inte) varm! ;-)

Molly vaknade med hjärtskärande gråt i morse. Tar sig åt högerörat och skriker ännu högre. Det är en sak att inte orka ta sig till Ekmanska när det gäller en själv men såna fasoner finns inte när det gäller barnen. Men lika bra att passa på att kolla upp mig själv samtidigt som lilltrollet.

Får en tid mitt på dan. Toppen är första tanken, andra är: åh, hjälp, hur ska jag orka...
Värktabletter! Räddaren i nöden! Tryck i de som vi tror funkar bäst, en sväng in i duschen, sen känns det faktiskt ganska ok. Kanske är över nu, behöver nog inte kolla mig? Dricker lite vatten och inser direkt att det behövs nog ändå...

Lugn färd till vårdcentralen, kör ju alltid lugnt nu för tiden men idag blev det extralugnt.

Precis när jag skulle åka ringer Linnea från sjukhuset och är i upplösningstillstånd. Video EEGt är färdigt och det var som om luften gick ur henne. Hon bara grät och grät och jag kunde inte åka till henne. Hade läkarbesöket bara gällt mig hade jag nog struntat i det men nu var det ju Molly också. Men vi kom fram till att jag skulle kolla med Labbe istället. Och, såklart kunde han! Han slängde sig iväg på två röda så vi möttes tom på Delsjövägen! Min ängel! Älsklingen som det står på telefonen när han ringer!

Jag och Molly får vänta en stund innan vi får komma in till läkaren (tro det om ni vill men vi var TIDIGA!) Under tiden börjar vi prata med en otroligt trevlig dam som hette Ingrid. Hon var helt betagen av Molly. Hon beskrev hennes händer som konstverk, "titta bara på de små groparna vid kogarna, så perfekta!" Och precis så är det ju! Barn är ju som små konstverk- så perfekta och fulländade, var och en på sitt sätt! Hon var en väldigt fascinerande dam, Ingrid och vi hade ett väldigt givande samtal. Vilken tur att vi var tidiga för det piggade upp mig otroligt!

Vi fick komma in till läkaren. Han kollade i min hals, röd och väldigt svullen. Sen var det Mollys tur. Hon tyckte inte att det var nån bra idé alls att öppna munnen, så det struntade hon i men hon satt alldeles stilla och lät honom kolla i båda öronen utan ett pip!?

Sen blev det halsprov på labbet och där hade de en söt liten apa som Molly fick låna ocg då kunde hon tänka sig att öppna munnen. Lite...

Ut i väntrummet för ytterligare givande Ingrid-samtal. Tiden går så mycket fortare då.

In till läkaren igen. Jodå, det var Streptococcer, halsfluss mao. Kåvepenin till Molly och EryMax till mig som inte tål penicillin.

Men vi får INTE ÅKA TILL LINNEA PÅ SJUKHUSET!! Fy, vad ledsen jag blev och förbannade mig själv för att jag frågade. Men det är ju självklart. Det är ju så många svårt sjuka barn på hennes avdelning. Vill ju absolut inte riskera att smitta ned nån av dem. Och det leder ju mig in på söndagens arbetspass... Tänk om jag har smittat ned lilla Tua, 3 månader eller Totte som åkte till Thailand med sin mamma och pappa igår, eller David som snart ska bli storebror... Tur var det i alla fall att inte Erik kom som har sin hjärtsjuka pappa på Sahlgrenska...

Nu har vi fått i oss första dosen antibiotika så om ett par dar är vi smittfria. Jippi!

Men jag fick precis höra att min pappa har ont i halsen. Ni vet, han som var här bland alla baciller, jag menar barn i söndags... Och i morgon ska han och mamma iväg på den där resan de skulle åkt på i våras när mamma ramlade och bröt foten...

På eftermiddagen kom resultaten av video-EEGt. Inga tecken på epilepsi här heller. Toppenskönt! Men nu visar det sig att det är det enda de har kollat efter! Bara epilepsi! Det finns ju massa andra orsaker till att man kan få kramper, nåt så enkelt som kalciumbrist tex. Men inget sånt har de kollat. Och på frågan om de har konsulterat Jens eller överhuvudtaget meddelat honom om kramperna kommer svaret: det får ni göra själva!!

Jag kände redan första gången jag träffade den här läkaren, i samband med utskrivningen efter att synen försvann nu senast, att jag inte har förtroende för henne. Hon verkar inte lyssna alls på vad man säger utan har bestämt sig för hur saker och ting ser ut redan innan och sen kör hon stenhårt på det... Totalt misslyckad som läkare! Denna känska har växt sig starkare för varje gång vi har träffat henne. Hon kan ställa en fråga, vi svarar och hon upprepar nåt annat, vi rättar henne men hon upprepar samma sak ändå...

Känns som de här veckorna har varit ett sånt slöseri med tid och resurser. Vi får se till att ringa Jens så det blir lite ordning igen. Om alla läkare var som honom så skulle den svenska sjukvården fungera fantastiskt!

Men Linnea är nu utskriven utan att de eller vi har en susning om vad det är för kramper och om de kommer igen. Ska de nu nödvändigtvis göra det så vore det bra om de kunde vänta tills Jens är tillbaka ;-)

Jag och Molly hade ett litet samtal nu när hon skulle sova:
Molly: Pappa, mamma, vovve, brmbrm, pappa, mamma, vovve, brmbrm, pappa, mamma, vovve, brmbrm, pappa, mamma, vovve, brmbrm.
Jag: Nu måste du sova!
Molly: Pappa, mamma, vovve, brmbrm, pappa, mamma, vovve, brmbrm, pappa, mamma, vovve, brmbrm, pappa, mamma, vovve, brmbrm.