Borås Djurpark och härliga nyheter!

I dag skulle Bella köra i gång omgång två av cellgifterna, efter operationen och före strålningsbehandlingen. Eftersom denna omgång skulle påverka immunförsvaret  betydligt mer än den förra omgången hon fick, så hon ville passa på att åka till Borås Djurpark medan hon kunde. Och vi hängde självklart på! Det tar ju bara 45 minuter att åka dit, så det borde vi ju egentligen kunna göra nästan när som helst men av någon anledning blir det aldrig av. Jag har inte varit där sedan Ludvig var liten och Theo har bara varit där med skolan och Molly aldrig.

Vi kom dit lite före Kristofer och Bella och medan vi väntade på dem lekte barnen med de första djuren man stöter på i parken, dinosaurierna! Vår lilla drakälskare, Molly var överlycklig! Hon tycker att de är såå söta!

Vi hade väldig tur vid ponnyridningen, för de öppnade precis när vi kom dit och ingen kö hade hunnit bildas, så det var bara att kliva på hästen för Molly. Theo ville inte alls. Molly däremot, njöt av varje sekund! Hon tjatar jämt om att hon vill börja rida och blir påmind om det hela tiden eftersom vi bor mitt ibland en massa hästhagar och det går flera hästar utanför huset varje dag. Nu hör det till saken att den här mamman inte är överförtjust i de där djuren, för att uttrycka saken milt. De är ju livsfarliga i båda ändar, biter där fram och sparkar där bak. Och så luktar de... Jag brukar säga att det är tur för mig att pappan i familjen är så allergisk mot hästar men frågan är om de skulle få rida även om han inte hade varit det?

Efter ponnyridningen, hade inte Kristofer och Bella dykt upp än, så vi köpte glass. Jag hade tänkt att vi skulle köpa varsin men efter att tjejen i glasskiosken hade gjort Theos enorma glass, så bestämde jag snabbt att det skulle räcka att dela på två. Och med facit i hand, så hade det räckt gott och väl med en, för det var en väldans massa glass som åkte i soporna när vi alla tre var proppmätta.

Sedan kom de och det blev ett väldigt kramkalas! Barnen älskar sin lilla kusin och särskilt Theo har ett väldigt gott öga till Vincent. Killarna bland de hittills nio kusinerna (den tionde kommer ju när som helst men där vet vi ju inte än vad det blir) är ju i minoritet, det är Ludvig, Theo och Vincent,  resten är tjejer. Så Theo har tagit på sig rollen som läromästare för Vincent, han ska visa honom hur man är en stor, cool, snäll kille!

Vi gick in i barnens zoo där barnen fick klappa getter och grisar. Molly vågade sig fram till de allra minsta getterna, de stora var lite för stora för henne. Men grisarna hade hon inga som helst problem med, trots storleken, hon älskar ju gris, på alla vis!

När vi var där inne är det en unge i 3-4 års åldern, som fick för sig att dra en av getterna i svansen med det resultatet att geten självklart rusar iväg och ungen ramlar och börjar gasta. Då kommer en förälder rusande till undsättning, lyfter upp barnet, rusar vidare till en i personalen och börjar skälla. De borde minsann ha bättre koll på djuren där inne! Eh, ursäkta men det står skyltar överallt att föräldrarna ska ha uppsikt över sina barn och att man ska vara försiktig och snäll med djuren...

Vincent tyckte att det var otroligt spännande att gå runt och kika på djuren. Ett tag, sedan ville han krypa runt och leka med dem istället...

Till Mollys stora lycka, kryllade det av "traktorier" inne på djurparken, både sådana som arbetade och sådana som man fick leka i.

Vi hade väldig tur under vår promenad genom parken. Vi lyckades pricka in väldigt många matningar. Lejon, vargar och björnar fick mat när vi kollade. Theo tyckte det var lite läskigt när vargarna fick mat, för det slogs ganska ordentligt om köttbitarna och det var inte mycket som skillde dem från människorna.

Björnarna däremot var han väldigt fascinerad av, de var otroligt söta med sina små ungar.

Förutom alla djur, så fanns det mycket kul att göra. Lekplatser och finfina balansgångar. Och Theos favorit: "Inte nudda marken parken". En bana som man ska ta sig runt utan att röra vid marken någonstans. Även Molly tyckte detta var kul men hon blev hela tiden omkullputtad av ett gäng killar i 10-12 års åldern, som hade någon slags tävling runt runt banan, utan att visa någon som helst hänsyn till övriga. Och inte brydde de sig om att flera föräldrar sa till dem, gång på gång...

När vi kom in i aphuset, hittade Theo en kompis och jag tror att vänskapen var ömsesidig. De här två satt och studerade varandra ingående, länge. Det var så kul att se detta. De granskade verkligen varandra nogrant och man kunde inte låta bli att undra vad som försigick inne i huvudet på dem båda.

Apgänget!

Sedan var det dags för oss att ge oss av hemåt. Vi skulle ju nämligen få finbesök! Linnea har tagit några mycket välbehövliga dagar ledigt från Lagergrens på Smögenbryggan. Så gott att få rå om henne lite i lugn och ro!

Nu till de där fantastiska nyheterna! Bella var på sjukhuset i Uddevalla i dag för att påbörja den där nya omgången cellgiftsbehandlingen. Nu blev det inte så. Allt ser så bra ut, så läkarna har gjort den bedömningen att hon inte behöver en omgång till, utan kan gå direkt på strålningsbehandlingen istället! Helt underbara nyheter, det innebär ju inte bara att behandlingen förkortas med ungefär nio veckor, utan framför allt att prognosen ser fantastiskt bra ut!!

Nu hoppas vi bara på att första lediga tid är här i Göteborg, så hon kan bo här hos oss under tiden och slipper pendla från Trollhättan varje dag i fem veckor!

Tisdagen avklarad.

Molly och jag åkte till ICA i Landvetter och handlade lite smått och gott. Man får se till att ha gott om tid när hon är med. Hon vill så hjärtans gärna hjälpa till med allt. Det ska väljas äpplen, vägas och scannas in innan hon ska lyftas upp så hon kan lägga dem i påsen. Sedan gör vi om samma procedur med tomaterna, paprikan, salladen, gurkorna, champinjonerna, zucchinin, löken, bananerna, auberginen och blomkålen. Då har det gått en halvtimme och vi är klara med grönsakerna. Då har vi bara resten av butiken kvar. Fast har man inga tider att passa så är det ju en trevlig sysselsättning.

Efter lunch körde jag ned Theo och Molly till Lisa som jobbar på en kyrkogård i Partille. Ludvig och jag hade ett möte med psykologen som har gjort utredningen på Ludvig och då fick småtrollen vara med Lisa på jobbet ett tag. Det tyckte de var fantastiskt roligt och de fick kratta och en massa annat spännande. När de slutade jobbet för dagen, åkte de till Liseberg för att se Sean Banan men det var så mycket folk så de såg knappt något. De tog en promenad genom parken och kom till södra entrén lagom till att Ludvig och jag kom dit och hämtade upp dem.

Väl hemma, backade en postbil in på vår uppfart. Fyra cyklar levererade! Chauffören berättade att det var andra rundan i dag för honom med cykelleveranser här i området. Alla postkodslottsinnehavare här hade visst vunnit en cykel per lott!

Platt fall...

Barnen har tjatat länge om att få upp poolen men det har, hittills inte varit läge för det. Tills i dag, då skulle vi allt få till det!

Vi började med att pumpa för kung och fosterland. Först Theo, som tog i så han blev helt svettig.

Då fick Molly ta över en stund och hon kämpade på friskt, trots att pumpen var nästan lika stor som henne. Jag fick också min beskärda del av gratismotionen.

Till slut var den upppumpad. Då kom vi på att det nog är bäst att klippa gräset först, innan vi ställer upp den. Det är ju egentligen Ludvigs jobb men han skulle inte komma förrän på eftermiddagen och så länge ville inte trollen vänta, så Theo tar och baxar ut klipparen ur garaget, drar igång den och klipper raskt den delen där poolen ska stå

Vi tar därefter en välförtjänt fikapaus, innan vi ska fylla upp poolen med vatten.

När vi fikat klart kollar vi till poolen. Nästan tom på luft! Suck! Vi försöker laga de hål vi hittar men antagligen är det många småhål, för det pyser ut hela tiden. Vi får ta tag ordentligt i detta i morgon, vi blev lite trötta på det i dag.

Barnen gick ut och cyklade istället. Molly har ju, av någon anledning, inte fått till det där med pedalandet. Hon har liksom inte fått till cirkelrörelsen innan. I dag höjde vi sadeln och vips var det jätteenkelt! Om det berodde på höjningen eller helt enkelt på att hon har mognat ska jag låta vara osagt.

På tal om nyförvärvade färdigheter, pappa ringde i dag och frågade om Molly hade berättat vad hon hade lärt sig uppe i Gamlegårn? Hon har nästan inte berättat någonting alls om vad de har gjort, så jag visste inget.

Då hade hon lärt sig att få fart själv på gungan! Och inte sagt ett pip om detta!?! Så nu får vi se till att besöka en lekplats med gungor snarast, så hon får fortsätta öva på det.

Nu sover både små och stora troll och jag och trollfar ska krypa ned i soffan och kolla om det kanske kan vara något trevligt att kolla på på TV.

De är tillbaka hemma!!

Lagom till lunch i dag, fick vi hem våra älskade småtroll!

De har haft det helt underbart i Gamlegårn och Lidköping. Blivit så bortskämda av sin mormor och morfar i fyra dygn. Knappt längtat hem alls...

Men jag förstår dem så väl! Massa spännande grejer och roliga människor överallt!

Men nu är de med oss! Och vi har längtat! Även om det har varit så himla skönt att kunna breda ut sig i sängen, vakna utan fötter i ansiktet, äta en hel måltid utan tjat, kunna gå på toa utan någon som direkt står och bankar på dörren, prata en hel mening utan att bli avbruten, gå på fest barnfri utan att behöva tänka på att man kommer bli väckt urtidigt morgonen därpå, så har vi längtat halvt ihjäl oss!

På tal om fest ja. Den här gubben var vi och firade i går. Det är Mangan, Labbes före detta sambo, som numera bor med sin Frida på Gundla Mosse, där han och Labbe bodde innan jag kom in i bilden och sparkade ut honom (eller om han självmant flydde när jag kom med tre ungar och en massa konstiga grönsaker?) och bosatte mig där. Där bodde vi sedan i 6 år, innan bror Erik och Lina tog över tills de köpte hus och Mangan var tillbaka igen.

Det var i vilket fall som, en riktigt trevlig fest. God mat och glada människor. Innan Theo och Molly kom, hände det att det kanske förekom en fest eller två på Gundla Mosse och många av festdeltagarna på den tiden var på plats även i går. Man blev nästan lite tidsvill där ett tag och befann sig helt plötsligt tio år tillbaka i tiden.

Själv fick jag ett fint minne med mig hem. Mangan har ett par stora, radiostyrda helikoptrar och någon tyckte att det skulle vara en kul grej om jag testade att köra den största. Inomhus. I lilla sovrummet...

Mangans ben ser ungefär likadant ut och vi fick sopa ihop innehållet i den soppåse som stod gömd under skrivbordet, fylld med matrester. Den hade nog klarat sig om inte någon strax innan hade tyckt att det var en bra idé att sätta sig på det andra, större skrivbordet (där soppåsen först stod gömd under) vilket inte alls var avsett för den tyngden och kollapsade. Som sagt, det kändes som om man befann sig skickad tio år tillbaka i tiden.

När mamma och pappa åkt tillbaka till Lidköping, så åkte vi till Liseberg. Det är ju jubileumsdagarna där nu, de firar 90 år och i dag var det en stor show med kaniner, Lille Skutt, Dora Utforskaren, Fifi Förgätmigej, Smurfar och Mollys stora favorit, Nicke Nyfiken! Sång, trollerier, dans och massa annat bjöds det på.

Molly älskade varje sekund av showen och det efterföljande kramkalaset. Theo tröttnade dock väldigt snabbt, så han och Labbe smet bort och tog en sväng i Kållerado under tiden.

Efter showen åt vi lite mat, spelade lite och åkte Sagoslottet och sedan åkte vi hem.

Lite popcorn och mys i soffan, framför en Nicke Nyfikenfilm fick det bli som avrundning på dagen.

Vi är barnlediga!

Småtrollen är i Gamlegårn och fiskar och lever rövare och har hur kul som helst!

Jag körde upp dem i onsdags och de kommer hem igen i morgon, söndag. Detta att sova borta, utan mamma och pappa är, är jättestort för Molly men hon förklarade för mig att nu är hon minsann 4 år och jättetung, så nu kan hon sova borta!

Torsdagen tillbringade mamma och Molly i Lidköping, på en jättefin lekplats de har där.

Och de åkte buss dit!!

Pappa tog med sig Theo och Adam för lite fiskafänge under tiden. Theo fick en björkna men den släppte de tillbaka igen.

När jag hade släppt av småtrollen, så tog jag svängen om Smögen för att hälsa på Linnea. Hon jobbar ju på Lagergrens på Smögenbryggan tillsammans med ett jättehärligt gäng tjejer och killar. De är alla så omtänksamma och tar hand om varandra på ett helt underbart sätt. Och det är inte bara från Lagergrens, utan från en hel radda restauranger längs bryggan.  Det känns tryggt för en orolig hönsmamma. Vi gick och åt en riktigt god middag på Hamnen4, en restaurang intill Linnneas. Linnea valde självklart sin favorit, fish 'n chips medan jag valde en maffig burgare med bacon och ost på och en urgod coleslaw till. Såå mätta vi blev! Jag blev lite orolig eftersom jag skulle köra hem till Göteborg efteråt. Man vill ju inte somna bakom ratten...

Det var dock ingen större risk, jag var tvungen att vakna ordentligt bara för att ta mig ifrån bryggan med bilen. Det var inte många millimeter tillgodo för att ta sig ut härifrån.

På torsdagen passade jag på att jobba. Det är ju inte så att jag har någon vikarie som kommer in bara för att jag har semester, vilket jag, tekniskt sett har sedan midsommar. Efter jobbet åkte jag med Labbe på ett jourjobb på Däckia men sedan hade vi lite ledig tid över. Då åkte vi till Lilla Bommen och promenerade och tittade på båtar. Härligt i solen och utan en massa tjat!

När vi blev hungriga, åkte vi bort till en av våra favoritrestauranger, Le Baron vid Korsvägen.

Libanesisk middag med massa god mat! Jag älskar alla dessa röror och småplock. Köttfärsspetten är också sanslöst goda! Det enda man skulle kunna klaga på är ju att man blir så otroligt mätt på tok för snabbt!

Fredagen jobbade vi på men jag fick gå hem lite tidigare för min mage började krångla. Hemma kröp jag till sängs och somnade på två röda och sov tills Labbe ringde och väckte mig för att kolla vad jag ville äta. Gott att sova bort en del av det onda.

Theos stora dag, dansshowen på Lotta på Liseberg!

Nu har jag äntligen fått ihop inlägget om Theos medverkan i Lotta på Liseberg den 17/6!

Vi börjar med filmen från genrepet på eftermiddagen innan TV-sändningen;

Titta på Gagnamgenrep inför Lotta på Liseberg! på YouTube

Theo hade ju dansläger hela veckan, så jag fick åka ut till Sinclairs och hämta honom, Tobias och Benjamin i god tid. Tobias och Benjamin är med och dansar varje måndag och vill ni träffa dessa fantastiska dansare live, så är det bara att komma till Polketten på tisdagar, där de har dansskola, alldeles gratis, från klockan 18!

På väg in till Liseberg lånade Theo min telefon och ringde in till Mix Megapols, The Tommy och Anna show, för att göra lite reklam för sin medverkan i direktsändning. "Hej, det är Theo, jag skulle bara säga att jag ska vara med och dansa på Lotta på Liseberg i kväll!" Inga hämningar där inte... Tobbe och Benji höll på att skratta på sig över hans tilltag men precis sådan är han.

Han frågade mig hur många det var som brukade kolla på programmet och får svaret, ungefär en miljon. "Woah, en miljon! Som ska få se mig dansa!"

Det var ganska mycket förberedelser inför showen. Förutom två timmars dans på skolan och två timmars övning på scenen dagen innan, så körde de igenom hela showen en gång, precis som den skulle vara på kvällen. Det blev en låång och otroligt intensiv dag för Theo.

Tur att han hittade det här gänget som han hängde med större delen av eftermiddagen. Han försvann från mig och jag letade överallt bakom scenen. Tillslut går jag in till artisternas loger och får syn på Siv Malmqvist och frågar henne om hon sett en liten knatte i vit skjorta och slips någonstans här inne. Jodå det hade hon allt, han satt inne i Panetoz loge. När jag kommer in och presenterar mig, håller han som bäst på att göra en utvärdering om vem av killarna i gruppen som är svartast...

Han stormtrivdes där inne och jag tror att det var ömsesidigt, för att fick lov att vara där inne med dem resten av eftermiddagen. De bytte till och med telefonnummer...

Efter genrepet valde han dock att vara en stund för sig själv och fokusera ordentligt på sin uppgift. Han gör alltid så inför uppvisningar och tävlingar, går liksom in i sig själv och verkligen fokuserar på det han ska göra. Vid dessa tillfällen är han knappt kontaktbar. I början tolkade jag detta som nervositet men förstod ganska snart att just nervös blir han inte den här killen. Han älskar verkligen att stå på scenen och njuter till fullo av all uppmärksamhet!

Tyvärr är inte hans ömma moder lika cool. Jag var så nervös så jag skakade när de körde igång Dans på Brännö Brygga, när jag visste att han stod där redo bakom scenen. Han tyckte nämligen inte att jag behövdes där bakom utan att jag kunde sätta mig i publiken istället. Tyvärr skakde jag så mycket så jag MISSADE ATT FILMA UPPTRÄDANDET!! Fattar ni! JAG missade! Då förstår nivån på nervositeten hos mig. Jag ska skärpa mig till nästa gång, för vår lillplutt kommer garanterat stå på sådana här scener fler gånger och då ska jag lära mig av honom och vara lite coolare! Som tur är så var det andra mammor som inte var lika nervösa som fick med det hela på film!

Titta på Premiär, Lotta på Liseberg 2013 på YouTube

Efter framträdandet, utanför sändning, stod dansarna kvar och tog emot folkets jubel och sedan sprang de av scenen. Alla utom de två killarna, Lucas och Theo, som glatt stod kvar och sög åt sig uppmärksamheten, ända tills Lotta Engberg säger att här har vi killarna som inte vill kliva av scenen...

Titta på Gulle dig i Panetoz tappning. på YouTube Det var strax dags för dansgänget att ge sig upp på scenen igen, i avtackningsnummret, Gulle Dig med Panetoz och Siv Malmqvist. Om ni kollar ordentligt i slutet av filmen, så ser ni att alla stora artister får varsin blomsterkvast.

Japp, han också, med medföljande puss på kinden av Lotta Engberg. Ser han stolt ut, eller ser han stolt ut?

Efteråt var han bara tvungen att ta ett ärevarv runt Liseberg, med blomster i handen och solglasögonen på näsan. Det var så många som kom fram och gratulerade honom och ännu fler som bara tittade och log. Maria och William hade kommit till Liseberg bara för att kolla på Theo och de gick också med oss.

När vi kom tillbaka till scenen, stod Tobias och Benjamin där och vi pratade lite med dem och fick då höra att Theo fått beröm av bland annat Johnny Logan! Sedan gick vi mot utgången. Precis då kommer killarna i Panetoz ut och ska gå. "Hej, Theo! Du var ju grym på scenen!" De talar om för mig vilken fantastisk liten kille jag har, han kommer gå långt! De var också grym imponerade över att han hade tackat nej till godis och sagt att han inte äter sådant. Den här mamman förstod i detta ögonblick varför man säger att man håller på att spricka av stolthet!

När vi går där, Theo med blomsterkvasten, omgivna av de otroliga killarna i Panetoz, så var det väldigt många som tittade, pekade och viskade. Allt detta påverkar inte Theo det minsta. Han går ju bara där med sina kompisar och pratar om en dansuppvisning, vilken som helst, som de har haft tillsammans.

Klockan hann bli 23.30 innan vi var hemma och Theo var såå trött och såååå lycklig! Detta var den bästa kvällen i hans liv, trodde han!

Midsommarafton i ord och bilder.

Tiden bara fortsätter att rusa iväg och jag känner att bloggen verkligen blir lidande. Här kör vi en liten sammanfattning av vår fantastiskt trevliga midsommarafton i sällskap av minst lika fantastiska vänner.

Jenny, Darko och barnen kom och likaså Maria och William.

Killarna började med lite gräsbandy innan himlen öppnade sig över oss. Precis som det ska vara en svensk midsommar.

Vi valde, av ganska självklara orsaker, att duka inomhus. Det var en ganska knepig känsla, när vi tände levande ljus på midsommarlunchen. Nästan lite höststämning...

Vi åt sill, potatis, rökt lax, romsås, midsommarskinka (jodå, exakt som jul- och påskskinkan), prinskorv, köttbullar, ostar och en massa skaldjur. Mätt är bara förnamnet!

Jenny och Darko hade med sig ett väldigt gott vin från Darkos familjs hemtrakter i Slovenien.

Vi tjejer passade också på att tömma vårt snapsförråd. Jag hade en yttepytteminislatt kvar av en malörtssnaps som pappa gjorde till mig för ungefär 15 år sedan. Där kan man prata om långlagring.

Vi fick nog 4 millimeter var i våra glas. Alldeles lagom var vi alla eniga om! Snapsen var väldigt mild och god men med massa barn runt oss, så var det ingen som ville bli berusad. Men vi fick till två skålar på den lille!

Efterrätt blev det ju självklart också. Jordgubbar hade Maria med sig och vi bjöd på glass och vispgrädde till. Någon choklad - eller kolasås blev det inte. Labbe råkade få syn på bästföredatum, juli 2011...

Maria och William sov över här hos oss och när familjen Tilldal hade åkt hem, kollade vi på film och mumsade på lite chips, med betoning på lite. Vi var ganska proppmätta allihop.

I dag bjuder jag på en fantastisk video!

Här kan ni se vad Theo och hans mysiga kompisar och lärare på Sinclairs Dansskola har pysslat med den här veckan!

Titta på Sinclairs Camp Sommar 2013 på YouTube

Riktigt roligt har de haft och Theo var så nöjd och helt slutkörd efter denna fantastiska vecka!