I dag skulle Bella köra i gång omgång två av cellgifterna, efter operationen och före strålningsbehandlingen. Eftersom denna omgång skulle påverka immunförsvaret betydligt mer än den förra omgången hon fick, så hon ville passa på att åka till Borås Djurpark medan hon kunde. Och vi hängde självklart på! Det tar ju bara 45 minuter att åka dit, så det borde vi ju egentligen kunna göra nästan när som helst men av någon anledning blir det aldrig av. Jag har inte varit där sedan Ludvig var liten och Theo har bara varit där med skolan och Molly aldrig.
Vi kom dit lite före Kristofer och Bella och medan vi väntade på dem lekte barnen med de första djuren man stöter på i parken, dinosaurierna! Vår lilla drakälskare, Molly var överlycklig! Hon tycker att de är såå söta!
Vi hade väldig tur vid ponnyridningen, för de öppnade precis när vi kom dit och ingen kö hade hunnit bildas, så det var bara att kliva på hästen för Molly. Theo ville inte alls. Molly däremot, njöt av varje sekund! Hon tjatar jämt om att hon vill börja rida och blir påmind om det hela tiden eftersom vi bor mitt ibland en massa hästhagar och det går flera hästar utanför huset varje dag. Nu hör det till saken att den här mamman inte är överförtjust i de där djuren, för att uttrycka saken milt. De är ju livsfarliga i båda ändar, biter där fram och sparkar där bak. Och så luktar de... Jag brukar säga att det är tur för mig att pappan i familjen är så allergisk mot hästar men frågan är om de skulle få rida även om han inte hade varit det?
Efter ponnyridningen, hade inte Kristofer och Bella dykt upp än, så vi köpte glass. Jag hade tänkt att vi skulle köpa varsin men efter att tjejen i glasskiosken hade gjort Theos enorma glass, så bestämde jag snabbt att det skulle räcka att dela på två. Och med facit i hand, så hade det räckt gott och väl med en, för det var en väldans massa glass som åkte i soporna när vi alla tre var proppmätta.
Sedan kom de och det blev ett väldigt kramkalas! Barnen älskar sin lilla kusin och särskilt Theo har ett väldigt gott öga till Vincent. Killarna bland de hittills nio kusinerna (den tionde kommer ju när som helst men där vet vi ju inte än vad det blir) är ju i minoritet, det är Ludvig, Theo och Vincent, resten är tjejer. Så Theo har tagit på sig rollen som läromästare för Vincent, han ska visa honom hur man är en stor, cool, snäll kille!
Vi gick in i barnens zoo där barnen fick klappa getter och grisar. Molly vågade sig fram till de allra minsta getterna, de stora var lite för stora för henne. Men grisarna hade hon inga som helst problem med, trots storleken, hon älskar ju gris, på alla vis!
När vi var där inne är det en unge i 3-4 års åldern, som fick för sig att dra en av getterna i svansen med det resultatet att geten självklart rusar iväg och ungen ramlar och börjar gasta. Då kommer en förälder rusande till undsättning, lyfter upp barnet, rusar vidare till en i personalen och börjar skälla. De borde minsann ha bättre koll på djuren där inne! Eh, ursäkta men det står skyltar överallt att föräldrarna ska ha uppsikt över sina barn och att man ska vara försiktig och snäll med djuren...
Vincent tyckte att det var otroligt spännande att gå runt och kika på djuren. Ett tag, sedan ville han krypa runt och leka med dem istället...
Till Mollys stora lycka, kryllade det av "traktorier" inne på djurparken, både sådana som arbetade och sådana som man fick leka i.
Vi hade väldig tur under vår promenad genom parken. Vi lyckades pricka in väldigt många matningar. Lejon, vargar och björnar fick mat när vi kollade. Theo tyckte det var lite läskigt när vargarna fick mat, för det slogs ganska ordentligt om köttbitarna och det var inte mycket som skillde dem från människorna.
Björnarna däremot var han väldigt fascinerad av, de var otroligt söta med sina små ungar.
Förutom alla djur, så fanns det mycket kul att göra. Lekplatser och finfina balansgångar. Och Theos favorit: "Inte nudda marken parken". En bana som man ska ta sig runt utan att röra vid marken någonstans. Även Molly tyckte detta var kul men hon blev hela tiden omkullputtad av ett gäng killar i 10-12 års åldern, som hade någon slags tävling runt runt banan, utan att visa någon som helst hänsyn till övriga. Och inte brydde de sig om att flera föräldrar sa till dem, gång på gång...
När vi kom in i aphuset, hittade Theo en kompis och jag tror att vänskapen var ömsesidig. De här två satt och studerade varandra ingående, länge. Det var så kul att se detta. De granskade verkligen varandra nogrant och man kunde inte låta bli att undra vad som försigick inne i huvudet på dem båda.
Apgänget!
Sedan var det dags för oss att ge oss av hemåt. Vi skulle ju nämligen få finbesök! Linnea har tagit några mycket välbehövliga dagar ledigt från Lagergrens på Smögenbryggan. Så gott att få rå om henne lite i lugn och ro!
Nu till de där fantastiska nyheterna! Bella var på sjukhuset i Uddevalla i dag för att påbörja den där nya omgången cellgiftsbehandlingen. Nu blev det inte så. Allt ser så bra ut, så läkarna har gjort den bedömningen att hon inte behöver en omgång till, utan kan gå direkt på strålningsbehandlingen istället! Helt underbara nyheter, det innebär ju inte bara att behandlingen förkortas med ungefär nio veckor, utan framför allt att prognosen ser fantastiskt bra ut!!
Nu hoppas vi bara på att första lediga tid är här i Göteborg, så hon kan bo här hos oss under tiden och slipper pendla från Trollhättan varje dag i fem veckor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar