De är tillbaka hemma!!

Lagom till lunch i dag, fick vi hem våra älskade småtroll!

De har haft det helt underbart i Gamlegårn och Lidköping. Blivit så bortskämda av sin mormor och morfar i fyra dygn. Knappt längtat hem alls...

Men jag förstår dem så väl! Massa spännande grejer och roliga människor överallt!

Men nu är de med oss! Och vi har längtat! Även om det har varit så himla skönt att kunna breda ut sig i sängen, vakna utan fötter i ansiktet, äta en hel måltid utan tjat, kunna gå på toa utan någon som direkt står och bankar på dörren, prata en hel mening utan att bli avbruten, gå på fest barnfri utan att behöva tänka på att man kommer bli väckt urtidigt morgonen därpå, så har vi längtat halvt ihjäl oss!

På tal om fest ja. Den här gubben var vi och firade i går. Det är Mangan, Labbes före detta sambo, som numera bor med sin Frida på Gundla Mosse, där han och Labbe bodde innan jag kom in i bilden och sparkade ut honom (eller om han självmant flydde när jag kom med tre ungar och en massa konstiga grönsaker?) och bosatte mig där. Där bodde vi sedan i 6 år, innan bror Erik och Lina tog över tills de köpte hus och Mangan var tillbaka igen.

Det var i vilket fall som, en riktigt trevlig fest. God mat och glada människor. Innan Theo och Molly kom, hände det att det kanske förekom en fest eller två på Gundla Mosse och många av festdeltagarna på den tiden var på plats även i går. Man blev nästan lite tidsvill där ett tag och befann sig helt plötsligt tio år tillbaka i tiden.

Själv fick jag ett fint minne med mig hem. Mangan har ett par stora, radiostyrda helikoptrar och någon tyckte att det skulle vara en kul grej om jag testade att köra den största. Inomhus. I lilla sovrummet...

Mangans ben ser ungefär likadant ut och vi fick sopa ihop innehållet i den soppåse som stod gömd under skrivbordet, fylld med matrester. Den hade nog klarat sig om inte någon strax innan hade tyckt att det var en bra idé att sätta sig på det andra, större skrivbordet (där soppåsen först stod gömd under) vilket inte alls var avsett för den tyngden och kollapsade. Som sagt, det kändes som om man befann sig skickad tio år tillbaka i tiden.

När mamma och pappa åkt tillbaka till Lidköping, så åkte vi till Liseberg. Det är ju jubileumsdagarna där nu, de firar 90 år och i dag var det en stor show med kaniner, Lille Skutt, Dora Utforskaren, Fifi Förgätmigej, Smurfar och Mollys stora favorit, Nicke Nyfiken! Sång, trollerier, dans och massa annat bjöds det på.

Molly älskade varje sekund av showen och det efterföljande kramkalaset. Theo tröttnade dock väldigt snabbt, så han och Labbe smet bort och tog en sväng i Kållerado under tiden.

Efter showen åt vi lite mat, spelade lite och åkte Sagoslottet och sedan åkte vi hem.

Lite popcorn och mys i soffan, framför en Nicke Nyfikenfilm fick det bli som avrundning på dagen.