Nu är hon kvittrande glad igen och av morgonens monster finns inte ett spår! Det är lite Dr Jekyll och Mr Hyde-varning ibland, svåra humörsvängningar. Och de blir fler och värre hela tiden. Jag vet ju att de går över även om det är en klen tröst just nu.
I morse handlade det hela om att hon bara var tvungen att gå på toaletten på övervåningen. Problemet var att vi inte har någon pall som är hög nog för vår lillskrutta och ingen hann riktigt med att springa med henne upp och hjälpa henne. Detta ledde då till att hon totalvägrade att gå på toa överhuvudtaget...
Vi behöver inte gå igenom alla turerna under de 45 minuterna när hon vrålskrek och vägrade allt men det slutade i alla fall med en dusch och klädbyte. Suck...
Nu är det strax dags för oss att gå in till doktorn, så får vi se vad som händer.
Ja de där trotsåldrarna är inte så saknade precis :) Tur att Mr Hyde väger tyngre än Dr Jekyll för det mesta, hihi.
SvaraRadera