Oftast brukar jag ha ett väldans sjå med att få med Theo hem från Casa. Det finns ju så mycket kul att göra. Just nu är ju, ganska självklart, favoritsysselsättningen olika former av att åka kana. Det finns ju knappt en mm i trädgården som inte är hal.
Mitt i trädgården finns en kulle med en rutschkana. Genom kullen går en tunnel. På botten av denna tunnel samlades massa vatten sist det töade och detta har nu frusit till is igen.
Så nu har barnen en superhäftig underjordisk iskana som de tar sats och glider igenom på knäna. Trist på overallknäna men det är ju värdsliga vuxenbekymmer, det är ju supermassvis kul! ;-)
Fast idag var det inga som helst problem att få med Theo. Jag viskade bara i hans öra att jag hade en överaskning till honom i bilen, så sprang han in och bytte om utan minsta lilla tjat! Värme i ett mammahjärta! :-) Och överaskningen vart mer än uppskattad! Han blev först alldeles stum och trodde knappt sina ögon. Sen blev han så lycklig så tårarna kom!
Vad var det då för fantastisk överaskning? Jo, detta:
Äntligen får han sitta frammåtvänd! Det är stort när man är 5 1/2 år!
Så nu ska hans gamla stol vidarebefordras upp till Märsta. Efter viss sanering, så klart. Den är ju använd i snart 5 år!
Molly och Theo hade väldigt kul i bilen. Vi tog bort nackstödet så nu kan de sitta och titta på varandra. På gott och ont...
Vi åkte och hämtade Linnea och passade på att ta en sväng till IKEA när vi ändå var på Hisingen. Linnea behövde en sänglampa. Och hör och häpna! Vi hittade en sänglampa! Och köpte en sänglampa! Bara en sänglampa!!
Jag tyckte hon kunde ha den här lampan. Då skulle vi ju inte behöva åka till ögonläkaren så ofta... Men hon tyckte inte alls att det var en bra idé?
Theo slängde vi in i djupaste Småland
till Mollys stora förtvivlan! Hon ville också gå in där och leka och köpte inte alls detta med 3 års gräns ;-) Men hon blev nöjd tillslut, för hon och Linnea satte sig och fikade medan jag sprang runt och letade lampa.
När vi kom hem upptäckte vi att vi hade fått med oss fel unge från lekrummet. Det var det tjurigaste, envisaste, bråkigaste monster jag någonsin har träffat på. Får nog åka tillbaka till IKEA imorgon för att se om vi kan byta tillbaka...
I övrigt blev det kyckling, ris och currysås till middag på kvällen.
Published with Blogger-droid v1.6.2
Näe, det är inte möjligt!!!??
SvaraRaderaJag har aldrig - upprepar, aldrig - kunnat gå på IKEA utan att komma hem med en hel massa ANDRA saker än vad jag tänkt mig!
Ni har upphävt fysikalens grunder!
Minst!
Grattis!
Det är stort när man får åka framåt i bilen!!!
SvaraRaderaDÅ är man stor!
Kram
Mångmamma: Jag veet! Helt otroligt! Fattar det inte själv, första gången i världshistorien! Kanske är något för Guinnes Rekordbok?
SvaraRaderaSusanne P: Visst är det så!
Kramar!
Jag känner igen det där bråkiga monstret. Jag brukar få hem det från förskolan rätt ofta. Det lustiga är att det är Arvid som går från förskolan men på väg upp i trappan hemma så transformeras han till monstret och det glada lilla killen jag hämtade är som bortblåst. :P
SvaraRaderaUndrar om det är något virus, som bara attackerar barn på hemväg? ;-)
SvaraRadera