Nervös väntan på telefonsamtal.

Här i Göteborg är det snökaos. Nån plusgrad och snö som vräker ned är ingen bra kombination för alla Göteborgare som tror att det funkar med sommardäck året om. Nu är det ju faktiskt andra vintern i rad där vi faktistk har haft vinter. Riktig vinter, länge! 

När jag gick ut för att starta bilen och borsta bort all snö från rutorna får jag en, icke helt angenäm överraskning. Under all snö ligger det ett cm-tjockt lager med is!! Det blev till att hacka istället för att borsta och skrapa. Tog en halvtimme att få loss bilen från all is och Molly missade frukosten på dagis. 

När jag ställer in väskan i bilen så är radion på, MixMegapol och trafikrapporten sänds precis. Inte roligt. Så mycket olyckor och avåkningar så all trafik i princip står still. Kaos i dag igen med andra ord. (Igår var det ju branden i Surte, där de fick stänga av 45an, som gjorde att inget funkade, idag är det is och snö) 

Jag kör bort Molly till Mammut och bestämmer mig för att jobba hemifrån idag. Men pojkarna ger sig av innåt stan. När jag är hemma igen, ringer jag Labbe för att kolla hur det går. Då har de precis kommit ut på motorvägen, där det går i 40 km/tim... Theo skulle ju på utflykt idag så jag ringer Casa och säger att han är på väg men att de blir sena pga trafiken. Och det är vi absolut inte själva om och utflykten blir nog inställd pga vädret. Inne i Göteborg ösregnar/snöar det och blåser halv storm, så det är nog ingen som vill gå ut idag överhuvudtaget. 

Men nu sitter jag här och stirrar på telefonen, för Labbe lovade att ringa när de var framme och det är nu 50 minuter sedan jag pratade med honom. I vanliga fall tar hela resan hemifrån till Casa ungefär 20-25 minuter...