En dag på Casa, i 2an!

I måndags gick jag i 2an! Jag fick vara med Theo hela dagen i skolan och det var så kul. På måndagar har tvåorna slöjd och just nu är det träslöjd för Theos grupp. Theo gillar ju att göra saker ordentligt, så han bygger en lekstuga. Så klart...

En som passar för både Zingo, Molly och honom själv.

Efter slöjden var det lunch, korv och makaroner! Mums!

Liten stunds arbete hann vi också med innan det var dags att gå ut.

Fotboll är tydligen det roligaste man kan pyssla med på rasterna just nu. Nästan alla ungar höll på med någon variant på denna sport. Fotbollsjage är en fantastiskt kul lek!

Återigen blir jag så förundrad över vilken underbar skola våra barn går på. Vilket tålamod och engagemang från personalen! Och vilka kunskaper de besitter!

Efter en stunds utelek, passade vi på att ta terminens utvecklingssamtal. Allt går så bra för Theo! Han utvecklas och trivs i skolan och är så duktig i alla ämnen! Sådana utvecklingssamtal önskar jag till alla föräldrar! Inte ett moln på himlen!

Sedan var dagen slut och vi plockade med oss ett gäng fiskar och drog ut till Vattenpalatset i Lerum för lite simning. Väl där stupar Molly med munnen först ned i stengolvet, så vi fick rusa in i badvaktshytten med kläder och allt, för att få stopp på blodet och kolla så alla tänder satt fast. Allt såg helt ok ut!

Precis när vi kommer tillbaka till de väntande barnen i foajen ringer Ludvig. Han och en kompis har busat lite väl vilt, så han fick en sten i huvudet och befann sig just då på Vårdcentralen. Strax därpå ringer sköterskan därifrån och berättar att allt såg ok ut även för honom. Fast då ringer Ludvig igen. Nu har han ramlat från en gunga, landat på foten som nu inte går att stödja på... Suck!

Simningen gick i alla fall bra och

när vi kom hem blev vi rejält bortskämda! Ena tjejens (som är med oss i badet) föräldrar hade med sig mat till oss! Pizza och pasta! De tyckte så synd om oss som alltid äter middag så sent på kvällen på måndagar! Vilka vänner man har!

Dagen i dag har innehållit ett besök hos Ludvigs psykolog, för ett sammandrag av utredningen så långt. Att han har ADHD råder absolut inga som helst tvivel om. Inte heller att han har en mycket hög intelligens och en alldeles otrolig verbal förmåga. Nu väntar vi på läkarbesöken innan den slutliga diagnosen kan ställas men bara detta att utredningen är i rullning är en stor lättnad för oss alla, inte minst för Ludvig som har önskat detta i många år, tillsammans med mig. Tyvärr har det, av olika anledningar, inte gått att genomföra en utredning förrän nu och detta känner jag en enorm sorg för. Ludvigs liv hade blivit så mycket enklare om han hade fått göra detta redan i början av skolåldern, som jag ville. Så mycket ångest och bekymmer han (och vi) hade sluppit då! Men men det går ju inte att göra något åt det nu, bättre sent än aldrig!