Härliga, kluriga ungar...

Är de ibland, mina älskade småtroll. Men ibland är de lite för kluriga för sitt eget (och vårt) bästa.

Ett lysande exempel på det är vår gosse Theo, ni vet han med de stora, vackra blå ögonen, som kan se så där totalt oskyldig ut. Han fick en klocka av Reine för ett tag sedan, en sådan där som lyser upp siffrorna i taket. Denna klocka älskar han och pysslar massor med. Innan han gick och lade sig för kvällen kom han stolt och berättade att han hade ställt larmet på klockan på 06.30, när vi ska gå upp. Jag berömmer honom för att han är så duktig och dels visste när vi går upp och dels klarade av att ställa larmet. Samtidigt, i mitt stilla sinne, undrade jag om han verkligen hade lyckats med detta.

Och han hade verkligen lyckats ställa larmet. Vad han däremot inte hade lyckats med var att ställa klockan. Vilket leder till att när den visar 06.30 och sätter igång att väsnas på ett sätt som kan väcka döda, då är klockan egentligen 22.45 och jag hade, för en gångs skull, somnat i tid...

Innan vi har lokaliserat ljudet och stängt av det så har alla i huset vaknat, ordentligt. Så nu kör vi nattningsomgång nummer två...

Men effektiv var den, klockan, jösses...