Lalandia

Söndagen kom med solsken och stor förväntan. Det var ju detta som var den ursprungliga tanken med den här resan, att bada! Vi tycker ju om att bada i den här familjen (om nu någon skulle ha missat det) och det gäller även min moster och hennes familj.

Lalandia är ju som ett enormt Vattenpalats med massvis av aktiviteter! Fräscht och bra säkerhet, kändes det som. Det fanns aktiva badvakter överallt och de höll stenkoll på alla barn. Sedan kan jag bli lite rädd (och förtvivlad) när man ser hur föräldrar släpper sina små barn, vind för våg i ett så stort badhus, speciellt med alla klätterställningar, vågmaskiner och rutschbanor. Jag vet, av erfarenhet, hur snabb olyckan kan vara framme i sådan miljöer och det är ju föräldrarna som har huvudansvaret för sina barn, inte badvakterna, som många tycks tro. Våra barn har allihop lärt sig simma mellan 1½ och 3 år och är säkra simmare men jag skulle aldrig komma på tanken att släppa dem på det sätt som jag ser att många gör.

Även idag vaknade alla tidigt och vi tog tåget bort till Lalandia och hängde på låset när de öppnade. 

Adam, Erika och Theo hoppade i vattnet det första de gjorde när vi kom in.

Molly tyckte att det var superkul men det var nog allt lite kallt, det var ju "bara" 28 grader i vattnet...

En jättestor klätterställning som stod mitt i solskenet. Det skvättes vatten överallt, vatten uppifrån, nedifrån och från sidan och ljudnivån blev tyvärr därefter också, så man kunde knappt prata med varandra. 

Lite rådvill kille som inte riktigt vet vart han ska börja i allt det roliga.

Rutschkanor fanns i alla storlekar, från 2-3 meter långa till enorma, branta och i mitt tycke, livsfarliga kanor. Den här tyckte Labbe och Molly om, den var så där lite lagom men gick jättefort.

Och vad Theo tyckte om den syns väl!

Småtrollen klättrar på delfinerna.

Här är en av de livsfarliga kanorna. Man sitter två och två på en ring och så slänger man sig in i ett jättelångt rör som slingrar sig och sluttar brant ned.

Ända dit upp ska man om man ska åka värstingbanan. Och det är mycket högre i verkligheten än vad det ser ut på den här bilden. Labbe tyckte nog att jag borde ha åkte med dem på detta men där gick gränsen. Man sitter fyra på en stor ring och åker in i ett rör som efter några svängar stupar rakt ned och slutar som i en stor tratt där man åker runt, runt för att slutligen sugas in i röret igen i botten på tratten.

Här är vi inne i en grotta med undervattensbelysning i olika färger.

Och så bestod väggarna av stora akvarier som gränsar ut mot restaurangen utanför, så vi kunde se lunchgästerna och de kunde se oss, genom fiskarna. Tyvärr var det lite för dåligt ljus härinne för att det skulle bli riktigt bra bilder.

Jag och Molly. 

Labbe fick testa att fota under vattnet, blev ganska lyckat, speciellt med tanke på förutsättningarna.

En glad skit! ;-)

Vårt resesällskap.

Adam simmar med fiskarna.

Adam

Hej, hej alla!

Badkläder på tork utanför stugan. Efter att vi hade fått upp dem så slocknade hela gänget och sov middag en stund. Ja, eller inte alla då. Killarna som hade busat mest inne på Lalandia hade ju hittat en häftig lekplats där de kunde göra av med lite mer överskottsenergi!

På kvällen tog vi tåget tillbaka till Lalandia och skulle äta middag. Tyvärr var det många som kom på samma idé så det var svårt att få bord. Tillslut hittade vi en restaurang där det fanns bord men då fick vi vänta på att kocken skulle komma ikapp med maten men eftersom de berättade det redan när vi kom dit så gjorde det inte så mycket. Barnen sprang iväg och lekte under tiden och jag sprang iväg och handlade lite, så tiden gick väldigt fort ändå. Nu var väl inte maten speciellt bra, ok men inte mer och hade det inte varit så dyrt så hade man nog inte reagerat. Men men vi blev mätta och nöjda tillslut ändå.

Mätt och glad moster.

Och ja, danskarna föredrar fortfarande hundar i snor. 

Promenad genom stugbyn efter middagen.