Vi märker ju här hemma att hon stormtrivs på Mammut för hon blir alltid så lycklig när hon ska dit. Hoppas att det kommer bli likabra på Casa när hon byter dit om drygt ett år. Men det är jag faktiskt övertygad om, det är ju fantastisk personal även där!
Tänk det mest optimala, Annika, Camilla och Annike från Mammut, på en småbarnsavdelning på Casa! Det hade varit något det! :-)
Nu börjar vi märka av att trotsåldrarna kör igång för Molly. Jag tycker ju att tiden mellan 2 och 20 är en enda lång trotsålder med några få, korta pauser och nu är alltså Molly på G.
I dag sköt hon ut sin TripTrap-stol ut i hallen. När jag säger till henne att den ska vara i köket och ber henne att ställa tillbaka den, säger hon bara, nä! Jag ber henne igen, då bara hon blänger på mig, ids inte ens svara. Nu blir jag lite irriterad och säger till på skarpen, då sätter hon sig ned, med armarna i kors, framför stolen och fortsätter blänga på mig. Nu ställer du tillbaka stolen, ryter jag åt henne och går iväg för att förbereda för kvällen. När jag kommer tillbaka 5-10 minuter senare, så sitter hon kvar i samma ställning och återupptar blängandet, så fort jag är inom synhåll. Då flyttar jag undan henne och lyfter tillbaka stolen.
Då kommer det. Avgrundsvrålet. Tjutet som kan väcka döda till liv! Att en sådan liten ljuv varelse kan bli så arg! Jaja mamma, dum mamma...
Men sen kramades vi och jag var Mollys mamma igen. ;-)
Published with Blogger-droid v1.6.8
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar