Sitter här...

med ett litet troll som har det ganska jobbigt i kväll. Så mycket slem som ska hostas upp. Det allra jobbigaste är när det blir så mycket så det täpper till luftstrupen. Hon blir alldeles skräckslagen och vaknar och försöker skrika. Tackolov lossar det då ganska snabbt och hon kommer igång med andningen.

Ibland är det lite bättre men aldrig helt bra och ofta är det riktigt jobbigt. Och just i kväll är det extra jobbigt. Så just nu hänger hon mot min axel medan jag masserar hennes rygg så att det ska lossa lite så hon kan få lägga sig och sova.

Och mitt i allt detta smyger Theo upp och bestämmer sig av någon outgrundlig anledning för att han bara måste öppna ytterdörren. Som är larmad. Utan att larma av först. Panik utbryter!

Men det löser sig och Trams-Pellen är stoppad i säng igen.

Och nej, inget samtal om provresultaten blev det i dag. Jag ska försöka få tag på läkaren i morgon. :-(

Published with Blogger-droid v1.6.8