I lördags så var det då dags igen, för fjärde året i rad, för Monster Jam på Ullevi. Theo, Molly, Linnea, Labbe och jag begav oss in till Pit Partyt kl 10.30. Väskan var fullpackad med dricka och godis för att vi skulle överleva under dagen. Sen fyllde vi ju på med lunch, popcorn och mer dricka allteftersom andan föll på.
Far och son på Monster Jams Pit Party. Massvis att titta på men det var mycket mindre i år jämfört med de tre tidigare åren. Men å andra sidan var det lite mindre folk också så man hade lite bättre översikt över det som fanns. Efter Pit Partyt innan racet började fick Labbe ett jourjobb som Chrille tyvärr inte kunde ta så han fick åka och jobba en stund medan vi andra tog en promenad bort till en av Göteborgs bästa restauranger, Le Baron, för en smaskig lunch. Han fick ta en sleten burgare från Gyllene Måsen iställen, stackaren...
Ludvig var till en början otroligt besviken, Maximum Destruction var inte med!!! Men det lugnade sig lite när han fick träffa och få en autograf av El ToroLocos förare.
En duell mellan Gravedigger och Turtle medan vi väntar på att Le Baron ska öppna så vi kan äta en välbehövlig lunch där. Theo var jättehungrig och åt upp nästan hela sin och nästan hela Mollys portion, pommes frittes och pasta med grillkorv.
Mollys nya favorit, Teenage Mutant Hero Turtle.
Små, bäbisbilar, tävlade under överinseende av monsterbilarna :)
Här stöp det för vårt svenska hopp, Thor! Han hade en fantastisk tid med voltade rejält i kuran och blev liggande på taket. Som tur var kunde föraren klättra ut helt oskadd men bilen mådde inte så bra. De fick lyfta rätt den igen men han kunde inte fortsätta tävlingen.
Förra året var ju vår lilla trollunge alldeles ny och på tok för liten för att följa med på Monster Jam men i år, äntligen, fick hon se! Hon fick ju en Monster Jam (Jurrasic Attack) av Theo när hon fyllde 1 år och han har visat henne nogrannt hur det går till.
Kolla in killen, han hänger i luften. Dessa killar är totalt orädda, gör massvis med konster, högt upp i luften och landar på en smal liten ramp. Och jag som inte ens vågar hoppa från 3:ans hopptorn....
Ironman hänger också i luften.
El ToroLoco i full färd med att göra en donut. Tur att vi inte satt så långt ned i år, förrförra året satt vi på rad 9, då blev vi helt neddammade! I år satt vi på rad 18 och det dammade ändå ganska mycket men högre upp vill man ju inte sitta. Närheten ger ju en helt annan känsla när motorerna drar igång för fullt!
Här är Theos favorit (och många andras...), Gravedigger! Ger gärnet totalt, allltid! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar