Ibland känner man sig som världens sämsta förälder!

Theo har ju valt att ta några extralektioner inför Sinclairsmästerskapen den första helgen i november. Dessa lektioner hålls på tordagar, så nu är det dans tre dagar i rad och första tillfället var i dag. På torsdagar har ju Theo sin tennis, där jag hämtar honom på GLTK efter klassen. Men i dag snurrade jag till det rejält. Jag var så fokuserad på att inte glömma bort att han skulle dansa i dag, så jag glömde istället bort att han spelade tennis. När jag kom till skolan så hade jag inte en tanke på att han skulle vara någon annan stans än just på skolan och funderade på vem av barnen jag skulle hämta upp först och valde då Molly, så Theo skulle hinna leka en stund till med sina kompisar. Nu hör det till saken att han spelar tennis i samma lokaler och i direkt anslutning till gympan och därför behöver jag inte köra honom TILL tennisen men väl hämta upp honom efteråt.

När jag står där, i godan ro på förskolan och pratar om dagen med en av Mollys fröknar, så kommer en annan fröken ut och säger att Mattias mamma, Traci, söker mig på telefonen! Jag fattar ingenting, fortfarande! Jag går in och tar luren och hör Tracis oroliga röst i andra änden. Hon undrar var jag är, om något har hänt. Hon är med en ledsen och orolig Theo på tennisskolan...

Paaaaanik!!!

Självklart hade jag ju också lyckats pilla av ljudet på mobilen, så jag hade inte hört när hon försökte ringa mig. Usch vad hemsk jag kände mig! Så oroliga Theo och de andra hann bli innan de fick tag på mig! Ååh, vad jag kramade Theo när jag några minuter senare kom fram till GLTK! Min älskade lilla, modiga plutt!!

Theo förlät mig, trots det grymma sveket och vi åkte ut till Sinclairs i Frölunda. Han hade två lektioner i dag. Först var det en hiphoplektion i en timme, följt av en lektion med chacha, merengue och gagnam i ytterligare en timme.

Han var ganska mör efter den sista lektionen men hade haft så kul och hade dessutom hittat ytterligare danser att tävla i, så det kommer bli späckat schema under tävlingshelgen!

Ludvig var ju med och kollade på Step Up i går och har nu ändrat sig med sitt motstånd mot dansen och då passade vi på att anmäla honom till en nybörjarkurs i hiphop! Självklart hoppas alla vi andra att han också ska fastna! Dansen tillför ju så mycket! Man tränar ju både kropp och knopp och så är det ju en enorm boost för självförtroendet att kunna känna sig säker på dansgolvet. Plus den härliga gemenskapen som blir bland dansare och deras anhöriga! Han har i alla fall lovat att ge det en ärlig chans, nio veckor så får vi se sedan.