En morfar som överraskning!

Sista riktiga skoldagen för det här läsåret!  I morgon är det skolavslutning och Theo slutar ettan. Nästa år är han äldst på lågstadiet! Vår lilla, lilla kille. Hur gick det till?

När vi kom hem från skolan, stod det en Skoda på uppfarten. Med en morfar i! Barnens jubel visste inga gränser och Theo höll på att hoppa ut i farten! Han ger morfar en snabb kram och springer sedan förbi honom in och hämtar fiskegrejerna han fick i födelsedagspresent! Äntligen skulle de ut och fiska! Vi fick lugna ned honom och förklara att just i dag blir det inget fiske. Morfar är här för att vara med på skolavslutningen i morgon men efter midsommar får du åka upp till honom och så kan ni åka ut med båten och fiska massor. Theo tvekade en liten stund men sken sedan upp och säger glatt att då får de i alla fall sätta på en tyngd på linan så att han får öva på att kasta.

Molly sprang snabbt och hämtade sitt lilla spö, detta ville hon inte missa för allt i världen! De höll på och kastade i nästan en timme och det var inte barnen som tröttnade först.

När morfarn behövde pusta ut lite, fick han snabbt sällskap av Molly. Det finns ingen chans i världen att känna sig ensam här.

Labbe hämtade hem Ludvig och de kom lagom till middagen. Ludvig är verkligen tonåring ut i fingerspetsarna just nu. Stor, liten, flummig, skärpt, ordningsam och vimsig, allt på en och samma gång. Vi undrade om han skulle vara med och sjunga något på avslutningen och får rent flum till svar; "Eh jo, alltså, det var någon annan som tog den där sånggrejen vi skulle göra." "Sånggrejen? Skulle ni sjunga?" "Nä, inte sjunga, mer ljud." "Ljud??" "Ja, toner och ord och så." "Men... är inte det att sjunga?" "Nä, alltså, inte sjunga liksom, mer bara, eh, nämen,  liksom typ, sånggrej..."

Aha, sånggrej...

Typ...

Fast med tanke på det totalt närvarande målbrottet, så är det nog lika bäst att någon annan tog den där sånggrejen.

Nu är morgondagens examenskläder framplockade, termosen står på köksbänken redo att fyllas med kaffe och barnen sover gott. Dags att varva ned lite för att snart krypa till kojs, det gäller att vara pigg i morgon.

Bara en sista grej. Theo är så taggad inför sin medverkan på Lotta på Liseberg, så han dansar, om möjligt, ännu mer nu. Till och med när han sitter ned. Han berättade den glada nyheten på samlingen i skolan i dag och det var många barn som var framme och frågade mig om det när jag hämtade honom. Alla tycker att det ska bli så spännande!

När vi är hemma, dansar Theo loss på altanen och utbrister; mamma, jag kan verkligen inte leva utan dansen!