Vi fick vår mat till slut och om än inte gourmetmat, så i alla fall helt ok.
Mätta och belåtna gick vi tillbaka till Plikta för lite mer lek innan det var dags för norrlänningarna att åka till tåget.
De var väldigt nöjda med besöket i vår vackra Slottsskog och den alldeles fantastiskta lekplatsen, Plikta!
Även våra småtroll var nöjda med dagen även om de tyckte att vi var där lite för kort tid.
Vi mötte upp Pernilla och Ludvig vid Centralen. De hade tröttnat på Universeum och tagit en promenad längs Avenyn, via Mc Donalds och Nordstan till ett café inne på centralen. De var inte helt nöjda med att dagen tagit slut så snabbt, de hade haft skitkul, som Ludvig uttryckte saken! Misstänker att det kanske kan bli en och annan resa upp till Luleå här framöver och några återkommande besök av diverse norrlänningar här också.
När de hade åkt, tog vi med Helena till verkstan, för att visa de nya lokalerna.
Innan hon åkte, fick hon två presenter av oss, en bärbar grill och en sparkstötting. Mycket användbara gåvor!
Sedan begav sig även Helena hemåt. Hon har ju en bit att åka, hon också.
Vi andra begav oss på en nostalgitripp! Mangan hade lite födelsedagsfirande hemma i hans och Fridas lägenhet och de bor i vår gamla lägenhet, där vi bodde innan vi köpte huset. Där Theo och Molly föddes. Där det är så otroligt vackert, så det nästan gör ont. Där vi stormtrivdes. Där det var på tok för trångt för oss men samtidigt mysigaste platsen på jorden. Åh, vad jag kan sakna det stället ibland!
När vi flyttade, tog min bror Erik och hans Lina över lägenheten och totalrenoverade den. Och när de flyttade till sitt hus i Fritsla, så tog Mangan och Frida över. Till saken hör också att Mangan och Labbe delade denna lägenhet innan jag kom in i bilden och Mangan tog det säkra före det osäkra och flyttade, jag hade ju med tre barn i bagaget och började lägga in farliga grönsaker i kylen...
När vi kom dit i dag, så kändes det så hemma! När vi hade parkerat bilen och klev in i trädgården, så kändes det som om vi aldrig hade varit därifrån. En väldigt knepig känsla, att känna sig så hemma hos någon annan...
Nu är vi hemma och tyvärr har Molly blivit hastigt sjuk och är jättedålig just nu med hög feber och andningssvårigheter. Hon har fått sina mediciner och dessutom en slurk Ipren, för hon har ont i öronen också. Vi hoppas på att det är snabbt övergående och att hon orkar följa med och köra upp Theo till farmor och Reine i morgon. Tummhållning mottages tacksamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar