Den förlorade sonen har återvänt!

Ludvig har kommit hem, relativt helskinnad, från Kiruna. Lite frostnupna tår, ekande tomt i plånboken och rejält med träningsvärk men annars helt ok! Pingisen gick väl sådär men det är ju alltid kul att få se nya platser!

Själv har jag haft en lätt kaosartad måndag. Mamma skulle på teckenspråkskurs precis bredvid verkstan, så hon stannade kvar efterTheos Lisebergskalas i går och sov över här. Hon åkte med mig när jag lämnade barnen och sedan släppte jag av henne. Det var bara det att vi inte hann handla firarglass till Theos skola i går, så jag fick, istället för att svänga in på verkstan, åka bort till ICA Maxi, handla och sedan åka tillbaka till Casa, lämna glassen och sedan bort till verkstan igen. Där försöker jag jobba men av någon anledning så är jag jordens mest populära person just då och alla vill prata med mig. Det ringer på både mobilen och den fasta konstant. Tillslut fick jag köra en fuling och be killarna att säga att jag inte var på plats...

Redan kl 13.30 var jag tvungen att ge mig av för att hämta Ludvig vid tåget och då hade jag inte ens hunnit äta lunch. Tur att resan till stationen gick snabbt, hann med en snabb sushi innan tåget kom in.

Resten av eftermiddagen gick i ett rasande tempo. Hämta Theo, hämta Molly, hämta maten på ICA, hem och packa upp varorna, leta registreringbevis till en av servicebilarna för att kunna göra en extranyckel, laga mat, äta, plocka undan, natta barn, blogga och så fort jag är klar med det ska jag stupa i soffan och fånglo på TV en stund innan det är dags att natta mig också...