Sidor

Leta i den här bloggen

tisdag 10 maj 2011

Det finns två saker som förpestar min tillvaro just nu!

Det första är egoistiska tonåringar, som inte fattar att deras handlande påverkar fler än dem själva! Att folk runt omkring dem faktiskt litar på vad de säger och räknar med att de ska göra som överenskommet. Att de sårar och förstör. Och att de blir förbannade och tjuriga när man blir arg och säger ifrån och att de tycker, på fullaste allvar att de inte har gjort något fel.

Det andra är betydligt lättare att hantera! Det är min, numera ökända, Filur! Den har ju legat lågt ett tag nu men idag slog den till med oanade krafter direkt när jag kom till jobbet.

Jag började, tackolov, att ta en kaffe innan jag startade upp min dator, hoppar därpå högt av en skarp smäll, varpå allt blir svart. Allt! Lampor, datorer, kaffemaskinen, telefoner, skrivare mm, mm. Rubbet!

En säkring hade slagits ut. Men varför? Vad hände? Det visar sig när jag ska starta om datorn. Det går inte alls. Filuren har krypit in i nätadaptern och kortslutit den. Och det laddningsbara batteriet i datorn. Och säkringen som täcker hela kontoret!

Jag får raskt plocka med mig datorn och åka ut till Batterilagret vid Stigs Center. Och nu har jag faktiskt tur. En universelnätadapter finns på lager och batteriet får jag i morgon. Vi testar datorn och allt fungerar perfekt! Helt fantastisk personal har de på det stället!

Tillbaka till jobbet (tur att jag numera har en rolig bil att köra ;-) ), upp med datorn, i med sladden och... ingenting! Nada! Inte tillstymmelse till liv. Nu är jag nära att ge upp, riktigt nära!

Efter lite undersökningar visar det sig att vi tydligen har säkringar på ytterligare ett ställe. Den vi återställde först var huvudsäkringen för kontor, kök, tvättstuga, dusch och personalrum och i tvättstugan sitter det mer lokala säkringar för dessa områden. Kortslutningen tog även med sig uttagspanelen bredvid skrivborden där jag kopplar in datorn.

Man kan ju inte säga annat än att det är krut i Filuren! ;-) Men ack så glad jag är att det inte var själva datorn som gick sönder!

Sådärja, nu har jag fått vräka ur mig om dessa båda störningar, nu känns det mycket bättre!

Molly har ju börjat komma igång ordentligt med språket. Och i kväll insåg vi att vi får vara försiktiga med vad vi säger. Det är inte ofta Labbe svär men i en oerhört pressad situation slank det ur honom, jävlar! Ett kort och ganska tyst sådant. Ingen tänkte mer på det. Förutom ett litet troll som klurade på detta spännande, nya ord och efter 10 minuter går hon fram till sin älskade pappa, lägger huvudet på sned, ler och säger glatt, ävvla pappa?
Published with Blogger-droid v1.6.8

5 kommentarer:

  1. Vilken liten sötnos, dottern alltså!
    Brukar säga att det tar bråkdelen av en sekund för de små att snappa upp dumheter medan det tar eoner av tid för att lära dem matnyttiga saker! :)
    Hoppas Filuren håller sig på sin kant nu framöver, stökiga morgnar har man nog av hemma ändå - med eller utan tonisar i huset!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hatar när det går troll i elen! Händer titt som tätt här och maann får springa omkring och greja innan allt funkar igen!
    Tänk att svärord ska vara så roliga!?

    SvaraRadera
  3. Tonåringar...är ett eget släkte! Har två stycken och det är nästan ständigt konflikter mellan mig och mina töser. Hoppas det lugnar sig både hos er och här! :-)

    SvaraRadera
  4. Mångmamma: Du har så rätt! Tänk om det kunde vara tvärtom istället! ;-)

    Ja, jag hoppas Filuren tog ut sig rejält igår och behöver en låååång paus!

    Lippe: Och sån tid det tar för att fixa allt sånt strul, kunde man använt till något roligare!

    Haha, ja det är väl kanske så att allt fult och förbjudet är spännande! Själv upptäckte jag inte svärordens användbarhet förrän jag gick och läste för konfirmationen... ;-)

    Maria: Visst är de!! Tänk ändå att man själv har varit tonåring för inte så himlans längesedan och ändå ska det vara så svårt att förstå dem!

    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Japp, filuren är alltid lika uppskattad :P.

    Arvid är ju också rätt snabb på nya, spännande ord. För några dagar sedan klämde han ur sig faaan (vet inte aaaaaaalls vem han kan fått det ifrån). Men det var inte lika kul att säga när man inte fick någon uppmärksamhet för det så han fortsatte med andra, roligare och enligt mamman bättre ord :)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...