Satt och kollade lite på inlägget jag skrev i lördags. Vi ser ju ut som löjliga familjen!! Eller ja, jag är ju faktiskt inte med på nån bild men väl vissa valda delar av resterande familj. Men kul har vi!
Theo och Molly är sjuka igen! Ludvig och Linnea också! Och Labbe började känna sig riktigt hängig igår kväll, lagom till vinterdäcksäsongen! Och jag, som precis börjat känna mig hyffsat ok, vaknade i morse med världens huvudvärk och halsont! Ska det aldrig ge sig?!?
Molly hostar så hon kväljer sig. När vi skulle äta lunch idag, falukorv och pasta, favoriten, så hostar hon så att hon först inte kan äta. Sen, när hon har fått i sig lite, så blir det som att hon sätter i halsen och inte kan andas. Olycksfall- och HLR-utbildningen kom till nytta och vi fick ut massvis med slem och två pyttebitar med falukorv. Sen ville hon inte äta mer! Inte ens glass!!! Hon dricker lite i alla fall men vägrar äta något som helst.
Theo har varit på Ekmanska idag, eftersom han har varit sjuk så länge. Det har ju varit en sjukvecka, följt av 3-6 dagar utan snor, hosta och feber innan det har varit dags igen. Och däremellan har han varit så trött och hängig att han inte orkar nånting. De säger på förskolan också att de inte riktigt känner igen honom. Och han har inte varit jättepigg på vare sig simning eller dans den här terminen, alltså, han tycker att det är jättekul men han är för trött. Sen har han ju ändå kommit i säng väldigt tidigt, med hans mått mätt, redan vid 20 nästan varje kväll.
Idag tog de snabbsänka på honom men den visade inget. Men vi har bokat en tid för en mer fullständig utredning, för idag hade de bara korta akuttider. En lite "kul" sak hände på väg till provtagningen. Vi sitter i väntrummet och en sköterska kommer ut och ropar upp Theo. "Mamma, vad ska de göra?" (Läses med panik i rösten) "Jo, de ska sticka dig lite i fingret, det går jättesnabbt och känns inte alls lika mycket som när du vågade ta hål i örat" (Läses med lugn och pedagogisk röst) "UUUUÄÄÄÄH, NEEEEJ, JAAAG VIIIIL IIIINTEEEE" (Här kan ni nog räkna ut röstläge själva ;)) Samtidigt tar han tag i dörrkarmen ut från väntrummet. Jag bänder loss fingrarna och släpar med honom snabbt med bara en paus för att bända loss fingrarna från dörrkarmen in till provtagningen. Väl där inne, tar de tempen i örat på honom, skämtar och busar med honom, så att han tillslut slappnar av lite. Han hoppar upp i mitt knä och skrattar och busar tillbaka. "Dåså, säger sköterskan, då ska vi bara ta ett litet stick i fingret också." Vrålskriken börjar igen och han knyter ihop fingrarna med fingertopparna tryckta in i handflatorna. Vi får hjälpas åt för att bända upp och hålla fast fingrarna. Inte ens löfte om att få välja sak i lådan efteråt får honom att slappna av. Sticket går jättesnabbt och sköterskan pressade ut en liten, liten droppe blod och sög upp det i ett litet rör. "Men det kändes ju inte?" (Läses med mycket förvåning i rösten)
Han fick välja två saker i lådan, ett klistermärke och en rosa tapperhetsmedalj blev det.
På väg ut, genom väntrummet, berättade han för alla som ville höra (och resten också) att det gör minsann inte det minsta ont att ta blodprov ;)
Vet ni att snart är det jul? Bara 2 månader och 6 dagar kvar! Så nu börjar det bli brått med alla julförberedelser. Här har vi gjort marsipan och nougatrullar och pepparkakshus i eftermiddag. Två punkter på vår lååånga lista med allt som ska vara klart innan jul.
Djup koncentration när Linnea och Theo dekorerar pepparkakshuset.
Där tar vi lite mer grön kristyr.
Marsipan och nougatrulle-tillverkning.
Färdigt pepparkakshus!
Sen kommer lite bilder från helgen:
Molly-pappamys
Theo på cykeltur.
Molly studerar löven som har fallit ned från träden.
Det prasslar så härligt när man trampar på löven.
Cykelpromenad.
Linnea filmade Molly när de kastar löv.Molly kastar först utan att ha något i handen och när hon sen väl tar ett löv och kastar det så sitter det fast på vanten :D
Tyvärr vet jag inte hur man roterar en video...
