Det första är egoistiska tonåringar, som inte fattar att deras handlande påverkar fler än dem själva! Att folk runt omkring dem faktiskt litar på vad de säger och räknar med att de ska göra som överenskommet. Att de sårar och förstör. Och att de blir förbannade och tjuriga när man blir arg och säger ifrån och att de tycker, på fullaste allvar att de inte har gjort något fel.
Det andra är betydligt lättare att hantera! Det är min, numera ökända, Filur! Den har ju legat lågt ett tag nu men idag slog den till med oanade krafter direkt när jag kom till jobbet.
Jag började, tackolov, att ta en kaffe innan jag startade upp min dator, hoppar därpå högt av en skarp smäll, varpå allt blir svart. Allt! Lampor, datorer, kaffemaskinen, telefoner, skrivare mm, mm. Rubbet!
En säkring hade slagits ut. Men varför? Vad hände? Det visar sig när jag ska starta om datorn. Det går inte alls. Filuren har krypit in i nätadaptern och kortslutit den. Och det laddningsbara batteriet i datorn. Och säkringen som täcker hela kontoret!
Jag får raskt plocka med mig datorn och åka ut till Batterilagret vid Stigs Center. Och nu har jag faktiskt tur. En universelnätadapter finns på lager och batteriet får jag i morgon. Vi testar datorn och allt fungerar perfekt! Helt fantastisk personal har de på det stället!
Tillbaka till jobbet (tur att jag numera har en rolig bil att köra ;-) ), upp med datorn, i med sladden och... ingenting! Nada! Inte tillstymmelse till liv. Nu är jag nära att ge upp, riktigt nära!
Efter lite undersökningar visar det sig att vi tydligen har säkringar på ytterligare ett ställe. Den vi återställde först var huvudsäkringen för kontor, kök, tvättstuga, dusch och personalrum och i tvättstugan sitter det mer lokala säkringar för dessa områden. Kortslutningen tog även med sig uttagspanelen bredvid skrivborden där jag kopplar in datorn.
Man kan ju inte säga annat än att det är krut i Filuren! ;-) Men ack så glad jag är att det inte var själva datorn som gick sönder!
Sådärja, nu har jag fått vräka ur mig om dessa båda störningar, nu känns det mycket bättre!
Molly har ju börjat komma igång ordentligt med språket. Och i kväll insåg vi att vi får vara försiktiga med vad vi säger. Det är inte ofta Labbe svär men i en oerhört pressad situation slank det ur honom, jävlar! Ett kort och ganska tyst sådant. Ingen tänkte mer på det. Förutom ett litet troll som klurade på detta spännande, nya ord och efter 10 minuter går hon fram till sin älskade pappa, lägger huvudet på sned, ler och säger glatt, ävvla pappa?
Published with Blogger-droid v1.6.8