Jag blir så ledsen på föräldrar som inte förstår (eller, ännu värre, inte bryr sig om) hur deras handlande påverkar barnen. Att de inte kan vara vuxna nog att sätta sina egna behov åt sidan för en liten stund. Att de inte kan sätta sig in i barnets känslor.
Riktigt otäckt förbannad blir jag, fast jag har lovat mig själv att inte påverkas mer av vissa personers handlande...
Visst är det jobbigt!
SvaraRaderaJag hetsar också upp mig i tid och otid över vissa vuxnas förhållningssätt, visavi barnen!
Arg - det är vad en blir!
Och känner med dig.
SvaraRaderaFörstår inte ens varför man väljer att få barn när man sen åsidosätter deras behov och låter ens eget ego konstant gå före.
Massa kram
Ja, jag håller med... Vad har nu hänt som väckt din irritation?
SvaraRaderaJag försöker att inte skriva så mycket om den här personen av hänsyn till mina tre äldsta barn men ibland måste man få vräka ur sig lite av allt uppdämt... Just i detta fall är sonens födelsedag (och min) i morgon inblandad på ett oerhört tråkigt sätt som har gjort sonen väldigt ledsen. :-( Tyvärr är den här händelsen en av många som vi får fajtas med och städa upp efter.
SvaraRaderaJag känner med dig. Jag hoppas att det löser sig på bästa sätt för Ludvig och dig. Och jag tänker onda tankar om viss person ;).
SvaraRaderaKirin: Lite voodoo kanske skulle lösa problemet, eller vad tror du? ;-)
SvaraRadera